Familjen Oxby

Nu är vi hemma igen och med oss ner har vi pappa.
Tjohooo!
I onsdags hoppade vi på bussen som gick ner till stationen, vi kom fram i god tid så vi hann med köpa både tidning och fika till mamma innan vi gick och väntade på perongen.
Efter en stund kom det gigantiskt stora tåget vi skulle åka med och vi kunde tillsammans med massor av andra resenärer gå ombord, stuva undan vagnen och leta efter våra platser.



Det fanns massor att titta på så jag hann inte ens bli det minsta nervös.
Men hungrig blev jag fort, antar att man blir det på resande fot.
Och när man har ätit blir man ju ganska trött så då tog jag mig en tupplur.
Tur att SJ har hyfsat sköna stolar.



När jag vaknade så trodde jag att vi minst skulle vara framme,
men se det var vi inte.
Mamma tog med mig på en utflykt till bistron så att vi fick något att göra en stund.
I bistron fanns det flera större barn som bråkade med sina föräldrar och jag hade nog kunnat titta på hur länge som helst om inte mamma till slut tyckte att vi skulle gå tillbaka och packa ihopa våra saker.
En liten stund senare var vi framme och pappa stod och tittade efter oss från perongen.
Jag fick massor av pussar när vi kom av!
Innan vi satte oss i bilen och åkte vidare gick vi en runda i Göteborg.
Men det blev bara en kort runda för vi skulle ju köra vidare och hälsa på farmor och farfar.
Det hela blev en toppendag, men kanske lite för mycket för senare på natten fick jag feber.
Mycket feber!
Så resten av tiden tog vi det rätt lugnt och på fredagen kollade vi hur väl sjukvården i Lysekil fungerar.
För att vara säkra på att det inte var något allvarligt fel på mig besökte vi farbror doktorn som kollade lite på mig.
Under tiden vi väntade inne på rummet var jag så trött att jag inte ens orkade hålla min ögon öppna, men när doktorn kom fick jag ju samla alla mina krafter öppna ögonen, resa mig lite upp mammas knä och fyra av ett litet leende.
Resultatet blev att doktorn sa att det här såg ju inte så farligt ut och mamma och pappa suckade djupt.
Vi fick åka hem och fortsätta med alvedon tyckte han. Tur för honom att alvedon är ganska gott, annars hade jag protesterat högljut.
Igår åkte vi hem till Malmö och jag har fått ännu mer alvedon, börjar tröttna på det nu.
Det är ju gott, men inte såå gott.
Men idag har jag varit feberfri under några stunder och har då orkat med lite bus.
Tänk att pappa kan bli så glad när jag busar!



Blek men glad.
Men när man inte är på topp är det ändå skönast att mysa med pappa eller mamma.



Och det är precis vad jag tänker göra nu.
Hoppas att ni också får en mysig söndag i soffan.