Familjen Oxby

Traditionsenligt var det dags för årets kräftskiva.

Iza och Tea såg nog mer fram emot en lång kväll med sina kusiner än dillsmakande klor och dagen till ära hoppade dom över kräftorna helt och gjorde som resten av barnen på festen och åt köttbullar.
Men innan vi kunde hugga in på maten skulle den obligatoriska hatten tillverkas.

Det blev en salig blandning av klassiska skapelser och nytänkande kreationer, precis som det ska vara!

Sedan avverkade den ena kräftan och nubben efter varandra i rask takt.

För er vi inte träffat eller pratat med på länge kommer här en överaskning!
Vår familj på fyra ska bli en familj på fem.
Lite tidigare än planerat fick vi reda på att det flyttat in ännu en bebis i mammas mage.

I månadskiftet januari-februari är storkens besök beräknat.

I landstinget vi nu bor i får man inte reda på barnets kön under ultraljudet,
därför kommer det denna gången bli en överaskning på förlossningen.
Men spekualationerna är i full gång!
Vem är filuren där inne egentligen?

Av sina äldre systrar har bebisen i alla fall fått det könsneutrala namnet

Pricken!

Våra små flickor blir allt större och är inga bebisar längre.
Och när man är så stor är det hög tid för mamma att börja jobba igen.
Men även om man börjar bli större så behöver man ju lite omsorg
när mamma och pappa är sysselsatta på labbet.
Så det fick bli dagis för båda flickorna.

När man ska till dagis har man sin ryggsäck med extrakläder på ryggen.
Väskan ska sedan hängas på kroken under ens foto i hallen och skorna ska stå snyggt i hyllan
innan man kan säga hej och springa in till dom andra barnen.

Och rutiner är till för att följas,

ve den som bryter dom.

Om man frågar Iza om vad man gör på dagis så får man samma svar nästan varje dag.

-Vi gungar, sjunger och äter soppa!

Vi får ju hoppas att åtminstone matbiten inte är helt sann,

det kan ju bli lite trist med soppa i längden.

Som tur var verkar alla finnas sig med den nya situationen

även om den nu i början kräver en hel del energi av hela familjen.

Under vår sista semestervecka vände vädret äntligen till det bättre igen.
Nu vågade vi sätta oss i bilen och köra till borås-djurpark utan rädsl a för att fastna i en störtskur.
Då det denna dag var farfars födelsedag följde både han och farmor med på lite djuriska äventyr,
Efter bilturen och en lååååång kö vid entrén var det första vi ville göra när vi kom in att äta =)
Så vi började inte med att leta efter exotiska djur utan en lämplig bänk att sitta på
när vi förtärde den medhavda matsäcken.

När hungern var stillad inledde vi jakten på hajar,
då hajar tydligen var det enda djuret Iza hade önskemål om att se.
Hajar är nu också tyvärr ett av dom få djur som inte finns i parken,
men det hindrade ju inte Izas jakt.

Tillslut hittade hon en liten sandfylld rosa rocka i presentbutiken och den dög mer än väl som hajsubstitut!
Med sin "haj" i handen kunde hon i lugn och ro njuta av parkens alla andra djur.

Tea sprang ivrigt runt "afrika hägnet" och ropade på faanten.
Till hennes besvikelse lyssnade den inte på hennes lockrop,
men giraffungar och andra tittade lite förvånat på henne.

En stund senare uppstod det lite förvirring i aphuset.
Bakom glaset låg en uttråkad schimpans och sov.
Iza konstaterar att:
-Apa tött!
Omgivningens översättning av det något otydliga 2-års språket blev:
-Apan har dött!
Här fick mamma och pappa rycka in med rätt tolkning innan det uppstod upplopp i dom trånga gångarna.
Apan hade ju inte dött, apan var trött!

   

Resten av veckan passade vi på att göra sådant som vädret tidigare inte tillåtet.
Vi hann bland annat med ett par dopp i havet och flickornas första tur i farfars båt.
När man åker liten båt på öppet vatten ska man naturligtvis ha på sig flytväst.
Så hade även vi och flickorna fattade sådant tycke för dom att dom utan tvekan tyckte att dom
brandgula västarna med fastsydd visselpipa borde visas på omslaget av nästa månads Elle.
Dom tyckte så mycket om dom att det föll flera tårar när vi hängde in dom i sjöboden.

När veckan närmade sig sitt slut packade vi ihop våra saker för att åka hem igen.
Men vi tog delar av malmö med oss tillbaka till lysekil.
Mormor och morfar fick koppla på husvagnen på sin bil och Jim hoppade in baksätet på vår bil.
Morfar åkte tillbaka till jobbet igen på söndagkväll men mormor stannade kvar
i två hela veckor tillsammans med hundarna.
Tråkigt nog försvann det fina vädret under dessa veckor och vi gick alla ner i semesterläge.
Vi gjorde inte något direkt avancerat utan tog det mest lugnt.
Även kameran tog semester har vi märkt i efterhand så det finns inga bildbevis på våra turer till stan,
skaldjursbaguetter på bryggan, myskvällar i soffan eller något annat heller för den delen.
Under den andra veckan kom i alla fall Johan och Johanna på några dagars besök
och vi åkte bland annat på utflykt till malmön.
Ett litet litet samhälle som överträffade våra förväntningar
och som vi garanterat kommer besöka fler gånger.
Om inget annat så förtjänar dom nybakade kanelbullarna på det lilla cafét fler besök!

Till slut blev det äntligen dags för vår familj att gå på semester.
Ledigheten var hett efterlängtad
och vi inledde den med en vecka i malmö.
Vi inkvarterade oss hos Jim i lägenheten och spenderade veckan med cafébesök,
folkets park, bio och en massa annat mys.




Parken visade sig dock vara lite mindre ofarlig än vad man tro.
Där fanns en dinosaurie som först gav sig på pappa....



....och sedan försökte den attackera Johanna.

Vi kom alla undan med blotta förskräckelsen.

......är den här!
Röd, fin och fullt fungerande.
Så nu kör vi igång igen.