Familjen Oxby

Prövningarna som vi ställts inför hittills i år har lett till en viss frustration.
Denna frustration har i sin tur lett till att mamma har uppvaktats med blommor av pappa
fler gånger på några veckor än dom senaste åren tillsammans.
Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur är det man säger?!?

En dryg månad efter vår krasch i skåne har vi äntligen fått reda på att vår kära trotjänare
ska gå till skroten.
Bitterljuva nyheter då Volvon varit en bra bil som har fungerat för hela familjen,
men nu vet vi i alla fall vad som händer och kan fokusera på att hitta en ny bil.

Men i bland känns det allt som om livet skrattar en rakt i ansiktet.
Efter en månad helt utan bil är det nämligen det här som ligger överst i räkningshögen:

- fordonsskatt
-avbetalning på bilen
och sist men absolut inte minst
-helårspremien på bilförsäkringen

Om man frågar våra tjejer vad dom ska göra när dom blir stora får man svar som
frisör och köra racerbil eller något annat som verkar spännande för stunden.
Men bildbevisen säger något annat.......
Kan det möjligen vara så att dom kommer gå in i familjeföretaget?

  

Fortfarande lite osäkert.
Fortfarande snabbare på alla fyra.
Men...
hon kan!



Vi vet inte helt säkert men det ser ut som att hon lånar lite av sin gångstil
av den här kompisen.
Det återstår att se men vi kanske får fundera på att fixa en bättre lärare åt henne.

Ett nytt år kräver nya utmaningar.
Iza och Tea har därför utökat sin repetoar med gymnastik.
Rosaklädda från topp till tå och laddade med vatten och frukt
var det bara att ansluta sig till gruppen och dra igång.
Tea som har en stoooor erfarenhet av gymnastik erbjöd sig om och om igen att demonstrera övningar.
Det var kanske tur för dagens timme innehöll dans, golvträning, kullerbyttor, rulla stock, ringar, ribbstolar,
ljushopp, balansgång mm, mm.
Tror att alla redskap som fanns tillgängliga användes samtidigt över hela salen samtidigt och då kan det ju vara bra om åtminstone ett barn redan "kan" allt.
Då det pågick så mycket samtidigt tror jag inte att dagens lärdom blev så stor,
men vi blev av med en del spring i benen så mamma och pappa var nöjda.
Nu hjälper dom till att samla ordentligt med spring och energi till nästa lektion.

En månad har vi nu varit borta från dagis.
Det har hänt en hel del under den tiden,
men en stor del av den har vi varit "isolerade" hemma då vi har svårt att ta oss någonstans just nu.
Det var därför efterlängtat när vi idag kunde ta oss till dagis med farmors bil.
Det blev flera hurra och jippi.
Äntligen ska vi få träffa kompisarna och leka, tjoho!
Undrar vad mamma och Moa ska göra under tiden nu när inte vi kan sysselsätta dom under flera timmar?

Nästa vecka ska vi på ett eller annat sätt ta oss ner till Malmö igen.
Gissa om vi ska springa på lekplatser
och hitta på roliga saker.

Under vår helg i Malmö förlorade som ni vet vår bil
och kvar i bilen ligger även vår vagn.
En tillvaro utan både bil och vagn när man har tre små barn låter inte som den mest ultimata.
Så redan under den helgen blev det till att åka till barnvagnsaffären.
En söndag finns det inte allt för många sådana att välja på, närmre bestämt bara en och denna visade sig inte ha allt för mycket hemma på lager.
Men efter att ha berättat vad som hänt lyckades vi få köpa en vagn direkt från golvet.
Vad blev det då för vagn?
Jo, en sådan som vi tidigare sagt att vi aldrig skulle ha!
En Phil & Teds syskonvagn.
I denna vagnen sitter det mindre barnet under/bakom det större
och när Iza och Tea var mindre kändes detta inte som ett alternativ för vem vill väl sitta bakom sin syster och aldrig kunna se vad som händer framför vagnen månad in och månad ut?!?
Nu är ju förhållandena lite annorlunda, dom stora tjejerna sitter inte så ofta i vagnen och denna vagnen fungerar ju både som enkelvagn och syskonvagn samtidigt som den tar lika liten plats som en vanlig vagn.

Och ja vem vill nu sitta bakom utan att kunna titta rakt fram?
Jo just nu alla, det mer eller mindre tävlas om vem ska få sitta där.
Nyhetens behag?!?









Sist men inte minst vill säga ett stort
TACK
till mormor och morfar som hjälpte oss med vagnen!

Årets nyårsafton var under gällande förhållande med snö och brist på bil inte helt lätt att planera.
Men några dagar innan visade det sig att det var fler i familjen som inte hade planerat =)
Och vad kan väl då vara bättre än att slå våra oplanerade påsar ihopa.
Matförberedelserna delades upp mellan hushållen och då festen skulle hållas hemma hos oss
piffades det ofärdiga allrummet upp med långbord, lyktor och massor av värmeljus.
Sedan var det bara att sätta på sig lite partykläder och släppa loss.
För att höja stämmningen ytterligare bjöds det efter maten på både godis och skönsång i form av karaoke.
Något som sedan borde ha fotograferats var när kinectet invigdes med hopp, spring och viftande armar.
Det nya året skålades in med bubbel och Jan Malmsjö innan
Tea vaknade till lagom för att spana efter raketer bakom trädtopparna.
Skål och Gott Nytt År
till er alla!