Familjen Oxby

Då det perfekta drömhuset har lyst med sin frånvaro på marknaden
och vår familj växt med en rasande fart har det blivit till att bygga ut
"vårt lilla torp".
Huset har gått från ett hus med ett badrum och två sovrum till ett med
fyra sovrum, två badrum och ett extra allrum!
Nu ska alla få plats med egna sängar och förvaring till sina saker.
Riktig lyx!!!

Efter alla helgdagar är det dags för årets sista högtidsdagar.
Och den 27 december är det pappas dag.
Som traditionen bjuder så får han då välja vad familjen ska hitta på efter att han firats med
ballonger, presenter och lite extra lyxig frukost.
I år ville han hemskt gärna in till Torp och trängas i rean ;)
Sagt och gjort så det var "bara" att låna ihop bilar och förse dom med bilstolar samt packa in vagn och väskor.
Men iväg kom vi tillsammman med farmor, så pappa fick sitt efterlängtade Kinect i present av farmor och farfar.
Dessutom fick han äta lunch på Subway, även det något han längtat efter.
Med andra ord spelar det ingen roll om man fyll 6 eller 35 för
tv-spel och snabbmat står alltid högt på önskelistan.
Det var också med spel, pizza och vin som kvällen avslutades hemma i vardagsrummet
tillsammans med barn, fru, föräldrar och farföräldrar.

Annandagen har gått i frilutslivets tecken med skidåkning, pulka och en snöplumsarpromenad.
Det där med skidåkningen visade Iza sig vara en hejare på, något hon inte fått från sin mamma.
Att balansera skidåkare, en vinglig pulkaåkare och kameran i full vinterklädsel visade sig vara ganska svårt
så bildbevis saknas dessvärre.
Men snön ligger kvar och fler turer lär det bli så håll utskick.

Som utlovat hade Tomten lämnat en hel hög med klappar under våran gran också
så så fort vi slagit upp ögonen var det bara att springa ut i vardagsrummet och
lista ut vem som skulle ha vilken paket.
I denna hög fanns det inga paket till mamma och pappa och det spekulerades därför
hej vilt i om dom varit för stygga.....
Dagens resterande timmar behövdes för att hinna titta på nya julklappsfilmer, testa alla nya leksaker
och äta god middag tillsammans
 (och försöka få reda på vad vi gjort som varit så styggt så att vi kan bättra oss till nästa år).

   
  

Vem kan sova en julaftonsmorgon när
julstrumpan dignar av pysselpresenter och förväntningarna inför kvällen bara växer?
Nej lika bra att stiga upp i ottan och sätta fart.
Den enda nackdelen med detta beslut är att väntan blir om möjligt ännu längre.
Sakta men säkert tickar klockan på och till slut får man ta på sig finklänningen,
äta pepparkakor, titta på Kalle Anka och till slut traska upp till farmor och farfar.
Efter en del påtryckningar fick ha tät telefonkontakt med tomtecentralen
för att ha nogrann koll på hans framfart över världen.
När vi fått reda på att han befann sig över Tokyo vågade vi sätta oss till bordet och
äta utan att vara rädda för att missa honom.



 



Efter att nervöst ha tvingat i sig lite köttbullar och efterrätt
avslöjade det sista samtalet med centralen att den efterlängtade Tomten anlänt till Sverige!
Bara att hålla utskick efter honom i vintermörkret utanför.
Var det kanske släden som glimmade till uppe himlen eller var det en stjärna.
Många längtansfulla blickar senare kunde vi så äntligen skymta en vaggande lykta på vägen.
Äntligen!
Eller okej det var med lite skräckblandad förtjusning vi insåg att det nu var dags att ta emot honom.
Teckningarna han skulle få var redo och stolen han kunde sitta på likaså
men vågar vi verkligen släppa in honom?!?

När alla befann sig i vars en trygg famn kunde vi låta honom traska i stugvärmen
och önska honom en god jul.



Och när han öppnat sin säck släppte alla nerver och minerna blev allt gladare.
När presentpapperna började flyga blev dom sedan ännu gladare.
Tänk att han hade så många klappar till oss. 

  

  

 

 

Tack Tomten och alla hans medhjälpare för alla fina julklappar vi fått!

Innan han gick vidare till nästa familj viskade Tomten att han lämnat en del överraskningar under granen
även nere i vårt hus men dom fick vi titta närmre på nästa morgon.

Kvällen fortsatte sedan med hetsk julklappslek, ris alá malta och lek med alla nya saker innan vi tackade för oss och kröp i säng.

Den 17:e december gick vi omkring hemma och
packade väskan, väntade på pappa och kollade väderprognosser.
I dagens paket i adventskalendern stod det att vi skulle åka till Lisebergs julmarknad idag.
Och vad som som var ännu bättre var att vi efteråt skulle fortsätta ner till Malmö. Men skulle vi komma iväg?
Vädret såg hyfsat ut men det hade ju kommit en del snö dagarna innan. Skulle E6 vara okej?
Till slut bestämde vi oss för att vi i alla fall åker till Göteborg och marknaden
så att vi kunde se hur vägen var och sen bestämma om vi skulle fortsätta.
På väg in mot stan hamnade vi så klart i bilkö ett bra tag men
vad annars kan man vänta sig av Göteborg med omnejd?
Men vägen var helt okej att köra på så så långt inga större problem.
När vi parkerat och tagit oss in i parken började sedan det roliga!
Första stunden gick åt till att förundras över kaninen, karusellerna och alla lampor,
men denna glädje förbyttes allt för snart av Teas panikskrik.
Hon sade sig ha ont i händer, fötter, armar......
Inget som inte lite mat och socker kan råda bot på tänkte luttrade föräldrar
och traskade raskt in och beställde mat som barnen brukar önska sig.
Under väntan på maten upptäckte vi dock att hela Teas ansikte var täckt av mystiska utslag
som ett mellanting mellan blåsor och nässelutslag. Vattenkoppor, allergi eller vad?!?
Nåja nu skulle vi äta, trodde vi.
Tea slutade inte skrika länge nog för att stoppa mat i munnen och detta drog i sin tur ner Izas matlust
och drog även till sig en del blickar.
Åka karusell med en skrikande tvååring är helt uteslutet men kanske kunde vi distrahera med isshowen vi lovat att vi skulle se på och som lyckligtvis skulle börja när som helst.
Och när vi satt oss och lindat in henne i filtar började hon lugna ner sig....
....tills vi fick reda på att showen var inställd.
Nu hjälpte ingenting!
Det enda vi fick ur henne var att hon ville till bilen och åka
och vid detta laget var vi inte svårövertalade.
På vägen ut fick Iza gå och köpa godis och mysa lite extra,
 stackarn som inte fått göra något vi lovat klagade inte ens.
Väl i bilen skulle vi bara avgöra om vi skulla köra hem eller fortsätta vidare. Efter en stund bestämde vi oss för köra en bit till och se att vägen var fortsatt bra, ännu var det ju inte försent att vända om det var så.
En stund föll det ett lätt snöfall men det gick hyfsat att köra och barnen lugnade ner sig så nu var det ingen återvändo vi skulle köra om än så lugnt det behövdes.
När vi kommit över hallandsåsen började vi höra mer och mer varningar om olyckor på en kortare sträcka innan Malmö och även att vägen skulle stängas av en stund. Vid det här laget var klockan mycket och barnen sov så vi kände ingen stress utan körde av vid en mack för att vänta ut avstägningen. Någon annan väg fanns egentligen inte att ta då det var dåligt plogat och efter en stund tyckte vi att vi lika gärna kunde börja rulla, hamnade vi kö fick vi ju vänta där. På vägen fortsatte varningarna att komma och när vi närmade oss körde precis två lastbilar av vägen. Till följd av detta började det bli kö på vägen och bilarna rullade bara precis framåt.
Och det var då det hände, det som gjort att vi tvekat in i det sista med att köra.
Vi blev påkörda bakifrån av en bil som kommit snabbt och inte fick stopp.
Flera  bilar blev inblandade men som tur var kom alla ur bilarna i ett stycke.
Klockan var nu strax efter 2300 och polisen hade fullt upp med flera olyckor.
Därför dröjde det en stund innan den första polisen fick hjälp vid platsen men när den väl kom så hade vi även bilar där från brandkåren och ambulansen.
Efter att ha frågat hur vi mådde bestämdes det att min nacke skulle stabiliseras med krage och att jag skulle köras med ambulans till Lund. Johan och flickorna togs om hand av resterande personal och fick ambulansnallar innan dom fick sätta in bilstolarna i polisbilen och åka iväg med blåljus, något som var mycket spännande.
Efter att bilen hämtats med bärgare, jag röntgats och spenderat resten natten på sjukhuset fick vi äntligen andas ut hos mormor och morfar. Johan hade lyckats hitta alla julklappar i bilen och på motorvägen så nu fick vi vänta på att det blev kväll och vi träffa alla för att byta klappar.
Men huvudattraktionen för kvällen var ju ändå vår nya kusin Adrian och nog fick han oss alla att slappna av och mysa en stund.



   

Söndagen fick vi sedan ägna åt att ordna sådant praktiskt vi ännu inte hunnit med.
Bland annat behövde vi en ny vagn och ett sätt att ta oss hem.
Men vi hann även med att komma ut en liten stund och Johan följde med Johan och Jim på bio på kvällen.
Måndag förmiddag satte vi oss sen i en hyrbil för ta oss hem. På vägen stannade vi för att tömma bilen på lite saker och strax därefter rullade vi förbi olycksplatsen. En mycket märklig känsla kan jag lova.
Det gick inte fort upp och när vi kom upp till Göteborg var det hög tid för middag. Efter maten satte vi oss för att köra sista biten men vi kom inte så långt. När vi kommit ur tingstastunneln kräkte Tea ner hela sig, stolen och bilen så det var bara till att snällt stanna för att sanera och ta oss in på en toalett för att tvätta av oss och få på henne några kläder.
Det blev med andra ord ett långt avslut på en lång helg.
Men vad gör det när faktum är att vi kom hem alla tillsammans!

Ända sedan vi gick in i december har Iza och Tea sett fram emot luciafirandet.
Kläderna har hängt framme länge och sångerna övats flitigt.
Men vår lilla lussevaka fick inte riktigt den start som vi önskat.
Istället började den 12 december tidigt och hastigt.
Iza vaknade med magont och började springa på toaletten
och det var sedan hennes enda sysselsättning fram till eftermiddagen.
Vid tretiden fick hon äntligen i sig lite vätska och kräm och en liten stund senare somnade hon.
Naturligtvis var det bara att inse att något lussetåg på dagis och jobb skulle det inte bli,
men en lucia utan lussebullar kan vi ju inte ha.
Tea högg därför in i köket och såg till att vi knådat ihop en deg, format bullar och övervakat så att pappa inte snålat med russinen.
Under tiden fortsatte Iza att sova och sova och sova.
Faktum är att hon sov i ett sträck tills nästa morgon.
En mindre chock för föräldrar som annars mest tänker att deras barn gott kunde sova en stund extra!
En något större chock var det när det visade sig att hon vaknade törstig, hungrig, pigg som en lärka
och i princip utan något minne av dagen innan.
Så till slut fick vi en ganska mysig luciamorgon ändå med filt, saft och lussebulle i soffan
när vi tittade på det stora tåget.
Resten av dagen drog vi omkring hemma som vårt egna lilla lussegäng.
För nu har vi i princip ett helt eget tåg med Tea som lucia, Iza som tomte och Moa som pepparkaka.
Mamma får väl rycka in som tärna och pappa som stjärngosse så är det komplett till nästa år.
När pappa kom hem sent på kvällen satt alla uppe och väntade på att få gå upp och sjunga åtminstone någon julsång för farmor och farfar innan det åter var dags att krypa ner i sängen.

Nu är han här i full skrud vår kära kung Bore!
Och vist är det ett vackert landskap han ger oss.
Men vi skulle nog kunna behöva en lite mer terränggående bil med motorvärmare,
fast det är ju klart att då försvinner lite av spänningen i vardagen...

 

Det är så här vi är vana att se henne,
snabbt krypande över golvet i jakt på nästa leksak.
Men har det visat sig att hon mörkat med en del av sina kunskaper
eller så har hon när alla andra sovit varit på intensivutbildning.
För i dagarna har hon släppt allt stöd och tagit både ett och två steg flera gånger!
Vi ska ju definitivt inte påstå att hon ännu är speciellt säker på gångens ädla konst,
så övningsskylten kan hon behålla ett tag till och det hade inte skadat om hon smög iväg på
några extra lektioner.
Men snart så.....

 

Efter gårdagen i djurparken har vi spenderat denna söndag inomhus
med tvättmaskinen, diskmaskinen, febertermometern och nässprayen.
Man får ju inte glömma att ge även dom uppmärksamhet ibland.
Och med en Moa med både feber och ögoninfektion passade det rätt så bra.
För att muntra upp det hela blandade vi in lite film och tv-spel också.
Lite så där i smyg har förstås Tomtens lilla hjälpverkstad fortsatt sitt arbete.
När nyfikna barn har somnat lugnt i sina sängar kan man höra symaskinens surrande
och här och där kan man se glansiga tyger skymta....



Vi fick idag dessutom reda på att vår nya kusin som föddes på mormors födelsedag den 2:a december
ska heta Adrian.
Så nu kan vi officiellt hälsa honom välkommen till världen!
Vi har redan haft eget kalas här hemma för att fira både din och mormors dag men vi
hoppas att vi kan träffas snart så att vi kan överösa dig med presenter, pussar och kramar.

Nordens Ark bjuder varje år in till klassisk julmarknad på lantgården
komplett med hantverk, mat, godis, utegrill, djur, Tomte och snöyra.
Och dagen till ära hade dom nog beställt extra mycket snöyra!
Så det var rätt skönt att smyga sig in till djuren i stallarna.





Fast vem eller vad är det alla sneglar på?

Kan det vara en viss oro över om den här kompisen finns kvar i stallet även efter jul?