Familjen Oxby

Mamma du ÄR dum!
Och kanske är jag lite småkorkad ibland,
speciellt jag när jag utan tanke på konsekvenserna dyker rakt in i en viljornas kamp med en tvååring.
Ännu dummare var det nog med tanke på att denna tvååring tidigare under dagen vägrat middagsvilan.
Vad var det då för konflikt som låg bakom just detta krig?

Jo, det här:



och det här:



Med andra ord skulle middagen ätas upp innan det blev någon efterrätt.
Detta passade dock inte motparten och förtalet inleddes.
Alla krig har sina offer och man kan ju tycka att jag som mamma borde få mentala ärr av upprepade gånger få höra hur dum jag är, men i detta fallet är det nog mest dom stackars köttbullarna som tog mest skada när dom blev inblandade och förvandlades till ammunition och flög som projektiler genom köket.

Vem kunde utropa sig till vinnare efter striden?
Det kanske vi ska låta vara osagt,
MEN vi kan ju läcka med lite information om att både middag och efterrätt låg kvar PÅ bordet
och den ena av dom stridande parterna somnade UNDER bordet.

Ibland behöver man inte gå så långt för att komma riktigt riktigt långt bort.
Just denna dagen bestämdes det vid frukostbordet att vi skulle bege oss ut i jakt på djur.
Så döm om vår förvåning när mamma säger att både bilen och vagnen skulle stanna hemma.
Vart var det hon hade tänkt sig att vi skulle egentligen?
Jo, ut i "trädgården".
Okej, okej vi har ju lite trädgård att röra sig på och med snön borta och hästarna bortflyttade till ridskolan var det fritt fram att utforska hagarna och allt bortom dom.
Vi satte siktet på en kulle och väl framme fick vi lägga upp en taktik för hur vi skulle kunna bestiga vårt berg.



Det krävdes några försök men tillslut lyckades vi.



Uppifrån vår utskiksplats kunde vi bestämma nästa anhalt.
Kunde det möjligen vara så att det gömde sig några djur där borta i det höga gräset?!?
Efter en mödosam vandring fann vi svaret.



I gräset gömde sig massor av stora svarta spindlar.
Hjääääääälp!
Det var bara att lägga benen på ryggen och springa i säkerhet.
Längst ner i hagen väntade vår räddning, en ädel springare (denna dag kamuflerad till omkullvällt gammalt träd).



På tryggt avstånd från monsterspindlarna övade vi flera gymnastiska manövrar på hästryggen.



Vi matade honom med gräs så han låg snällt kvar tills vi var färdiga och istället till fots började följa den forsansde älven (diket) som delar hagen i två riken.
Var den för djup att ta sig över utan båt eller bro?
Enligt mamma var den åtminstone för djup att ta sig över utan gummistövlar.



Trots att vi kastade i rejällt med gräs och flera stenar lyckades vi inte locka till oss varken hajar eller fiskar.
Men vad gjorde väl det när vi en stund senare hittade en liten del av skatten som pappa berättat sagor om.
Flera stora stenar som glimmade av silver och glittrade som diamanter.
Pappa har ju sagt att skatten vaktas av drakar men just idag syntes ingen till så när vi hittade en lös sten bestämde vi oss för att ta med den hem.



På vägen hem spanade vi efter drakarna men istället såg vi fåglar, humlor, fjärilar, en kanin och en massa rådjursbajs.
Helt ofarliga krabbater alltså men för att vara på den säkra sidan är det nog bäst att vi håller ögonen öppna när vi är ute och leker från och med nu!

Det var ett bra tag sedan sist,
ett helt år sedan för att vara mer precis.
Då träffades vi för att fira våra ettårs-dagar,
nu var det Hugo som bjöd in till party för att fira sin tvåårs-dag.
Det hade hänt en del sedan sist vi sågs.
Numera kan vi ju alla gå, leka och i varierande mån prata.
Det där med att göra sig förstådd visade sig vara ett problem emellanåt,
speciellt när alla vill leka med samma bil.

  

Bilar var också temat för festen och det passar ju aldeles utmärkt
med tanke på att min favoritleksak just nu är min racerbil.



Men tro nu inte att jag för den sakens skull är helt pojkig av mig.
Nä då, får jag bara bestämma själv så ligger jag på golvet och kör iklädd klänning.
Även till kalaset hade jag tagit på mig klänning.
Mamma hade tagit fram byxor till mig,
men det förstår ju varenda människa att man inte kan komma med byxor på kalas.
Så jag gick helt enkelt och bytte om.
Tur var ju det för Hugo överraskade med disco!



Tillsammans med Hugo, Ture, Alva, Teo och Melvin skakade jag loss
medans våra mammor satt på säkert avstånd och beundrade oss.
Nästa år tror jag nästan att vi vuxit ifrån dukar med bilar, varmkorv och disco.
Får snart börja fila på en ínbjudan till en sittning med trerätters middag och pardans.

...får får lamm!
Små, söta, busiga, urgulliga lamm.
Och tänka sig att det finns en hel skock av dom
på en promenads avstånd från oss.
Så vi tog med oss vår lilla fårskock ut i vårvindarna för att hälsa dom välkomna.
Vi pratade i smyg om att kanske lämna något av våra lamm i hagen, dom är ju också rätt så söta och gulliga så förmodligen hade ingen märkt något innan vi kom tillbaka för att hämta dom.
Men istället höll vi på att få med oss ett extra hem!
Är man sällskapsjuk, hungrig och dessutom flaskmatad kan inget stängsel i världen stoppa en.
Den lilla rymmaren hade hunnit få ett namn, han hette Eskil eller som barnen säger:
-Älskling =)



  

Dessa färglada kompisar på bilden ovan är nu ett minne blott.
Vi fick ett meddelande från Tomten för några dagar sedan,
han hade akut brist på nappar till alla nya bebisar och undrade om han kunde få våra.
Självklart ställde vi upp!
Vår bebis har ju redan egen napp så hon behövde inte våra.
Som tack för hjälpen lovade Tomten att vi skulle få önska oss vars en present.
Wow!
Nu var det bråttom, bebisarna var ledsna och nappaketet måste iväg.
Tillsammans gick vi på nappjakt i hela huset för att hitta alla gömda kompisar
och varje upphittad napp stoppades ner i en fin låda.
När det inte gick att hitta fler satte vi oss ner vi köksbordet och skrev brev att skicka med i lådan.
I breven berättade vi att Tea önskade sig en racerbil och Iza en docka.
Sen slog vi in lådan i fint presentpapper för att tomten skulle bli glad.



Det visade sig vara lite svårare än vanligt att komma till ro och mysa utan napp
men det gick och nästa morgon hade Tomten helt enligt överenskommelsen lämnat
presenter på trappan utanför huset.
Tack Tomten!



   

Vi kan också hälsa att även Moa gjort en förändring i dagarna.
Efter att hon återigen fick en massa utslag när mamma råkat få i sig lite mjölk
tyckte hon att det kunde vara en bra idé att börja med ersättning på flaska.
Och tänka sig plötsligt försvann alla utslagen och hon kunde klara hela natten utan mat.

  

Tiden går fort, rasande fort.
Moa är inte längre en liten nyfödd pytte bebis.
Hon är en dam på 2 månader
som mer och mer visar sin personlighet.
Och det är kanske ingen överraskning att hon är lika envis
som sina systrar.
Så till den milda grad att hon klarat av bedriften att snurra över på mage,
allt för att komma åt nappen som rymt från munnen.

Hon har vuxit en del också.
Numera väger hon ca 4900g
och är 59 cm lång.

Pappas faster Maria var i vintras på semester med sin Rolf.
Med sig hem till Sverige hade dom flamencoklänningar till tjejerna och
härom dagen kom Maria hem överlämnade dom.
Det behövdes inte någon längre inlärningsperiod för att dom skulle förstå 
hur man beter sig i sådana här klänningar.
Iza hämtade snabbt lackskor och så började dom stampa, snurra och vifta
med solfjädrarna.
Dags för semester på Canarieöarna någon?

Efter en lång helg med festligheter är det åter dags för vardag.
Men det struntar vi i för det är Teas födelsedag.
Hurra hurra hurra!
Okej en del saker kommer vi inte undan ens på hennes födelsedag.
Pappa måste gå och jobba och Iza och Tea måste gå på dagis.
Men när det är avklarat struntade vi alla måsten och åkte bada.
Det var ganska länge sedan sist så besöket på simhallen var hett
efterlängtat.
Pappa fick agera badvakt åt flickorna som bokstavligen slängde sig i vattnet.
Efter badet inhandlades önskad snabbmat,
hamburgare och pommes från grillen.
När maten ätits upp hemma vid köksbordet blev det presentöppning och
glass med chokladsås och regnbågsfärgat strössel.
I paketen gömde sig nya springskor i svart, guld och rosa, en klänning, stora kritor, pärlor
och rosa balettdress med fast tutukjol.
Så nu kan här danstränas med stil.

  
  

En efter en har alla begett sig av,
en del har kört norrut och andra söderut.
Under en timme på eftermiddagen var huset därför tomt,
förutom på sina ordinarie ockupanter då.
Men lugnet hade inte kommit för att stanna!
Halv fem fylldes åter alla rum med röster, skrik och skratt.
Då kom Johan och Sanna med barnen Alicia och Alexander
och Jonas och Louise med barnen Tilda och Teo.
Det blev fika med resterna av tårtan och många koppar kaffe.
Alla nya leksaker invigdes och även alla gamla leksaker ryktes fram för att utforskas.
Med tanke på att 6 barn under 4 års ålder skulle samsas så gick det ändå hyfsat lugnt till,
även om föräldrar ibland fick lyfta rumpan för att trösta, bryta slagsmål och stoppa näsblod.

Den 4:e april är det varje år mosters födelsedag,
men i år slog vi på stort och firade även Moas dop samt Izas och Teas födelsedagar.

Så klockan 13.00 på eftermiddagen stegade vi in i kyrkan med

Moa Sol Julia

och hennes faddrar
Jens Persson och Johanna Vajnlie



En stund senare intog vi Lyse Folkets Hus för att fira barnen
(och moster).
Det blev en del mannfall från gästlistan
men vi var många nog för att tillsammans ha en trevlig eftermiddag i barnkalasets tecken.
Med andra ord mängder med presenter, ballonger, mat, lek och godis.
Och inget kalas är över innan man ätit tårta.
Och vilka tårtor sen, tack snälla Louise för hjälpen.



 

  

  

I fiskdammen fick alla barnen fiska upp hammarhajar att ta med hem och ta hand om.
Vi hoppas att det går bra för alla nyblivna hajägare och att dom inte gått till attack.
När dom är hungriga kan dom ju bli lite vilda av sig, men dom lugnar sig snart när dom fått fylla magen med godisfiskar.

Tack alla för att ni kom och var med oss denna dag!

Ganska så exakt 3 år på klockslaget efter att hon kom till världen
slets det upp presentpapper och snören i mammas och pappas säng.
Ingen födelsedag är komplett utan berg av glansiga snören och prassliga papper i fina färger.
Ju äldre fröken blir ju mer bryr hon sig nu om innehållet i dom fina paketen.
Förväntningarna till trots verkade hon inte besviken och vem skulle bli det
om man fyller 3 och får rosa gymnastikdress, guldsandaler, pärlor och så den största presenten,
en sparkcykel.

  

Då det är höjden av orättvisa att Tea inte föddes på samma datum som Iza
fick även hon som ni ser sin sparkcykel idag.

Frukosten dukades fram lagom till att Telma, Wilja och Nala kom hem för en dags bus och lek.
Maten fick intas där det fanns plats men finns det hjärterum finns någon form av stjärterum även om det råkar vara på golvet eller utomhus!
Det tog inte lång tid för flickornas lek att intensifieras och med 13 personer och 2 hundar i huset kändes det ganska bra att det var påskafton och därmed påskmarknad på stan.
Ganska tacksamt att efter en kort förflyttning kunna alla springa "fritt" och få utlopp för alla lustar
med ponnyridning, karusellåkning, lotter och ballonger.
Sämre blev det inte av det fina vädret som inbjöd till att slå sig ner på torget och inta årets första
utomhusglass i solen.

 
 

Framåt eftermiddagen gjorde sig kusinerna Betty och Leo med föräldrar påminda.
Snart var dom framme!
Och redan när vi körde in på gården satt dom där och väntade.
En liten stund senare blev det dags för ännu en "årets första", det var grillen som dammades av och tändes upp.
Johan och Johanna hade smittit till Smögen och Malmön,
men trots detta var vi nu 20 personer och 5 hundar som smaskade korv med bröd och potatissallad.
Farmor, farfar, Karl och hundarna Wilma, Amy och Smilla anslöt sig nämligen också till sällskapet för en bit mat.
Att vi nu var så många gjorde inte så mycket för vädret var milt nog för att maten skulle kunna ätas utomhus och där finns det hur mycket plats som helst!
Ute trädgården hade även påskharen synts till.
Men hade lämnat något godis? Och i så fall var?
Jakten var snart i full gång.

  

Ju mer klockan blev ju mer började tankarna glida in på nästa dags event.
Dop och kalas stod det ju på planeringen och nu var det hög tid att göra i ordning lokalen.
Mormor och farmor följde med medans familjen Persson åkte för att checka in och familjen Lundell-Bohlin stannade kvar och lekte med Iza och Tea.



Borden placerades ut och täcktes med dukar, mängder med ballonger blåstes upp
och diverse atteraljer till maten plockades fram och vi kunde nöjda åka hem och plocka fram lite kvällsmat.
Trötta barn och en om möjligt tröttare pappa sov sedan söt!

Långfredag 2/4 blev sässongens stora ankomst dag.
Inför helgens spektakel var det några stycken som skulle färdas mot Lysekil.
Först på plats var mormor, morfar, Jim och hundarna Charlie och Emil.
Lagom till att dom installerat sig kom även Johan och Johanna.
Med sig hade dom JÄTTE pizzor till alla hungriga magar och ett lekhus i papp.
Svårt att säga vilket som var mest populärt,
men vi kan ju avslöja att Iza somnade i huset som hon omsorgsfullt bäddat med mjuka täcken och kuddar.
Under kvällen anlände även Catarina och Jonas med Telma, Wilja och Nala.
Dessvärre drabbades mamma av migrän och välkomnadet fick skjutas fram till morgondagen.
Med alla besökare i tryggt försvar här hemma och på vandrarhemmet la vi våra huvuden på kuddarna
för att få så mycket vila som möjligt inför kommande dagars festligheter.



Med den officiella bilden från inbjudningskortet
bjuder vi nu in er till kommande inlägg från en intensiv helg med
påskafton, Izas 3 årsdag, Moas dop, Teas 2 årsdag
och inte att förglömma påskdagen, mosters födelsedag
och annandag påsk.
Varmt välkommen!

Som sig bör bjöd dagis in till påskfest någon dag innan lovet.
Alla som ville fick klä ut sig till något påskigt och vem gillar inte att klä ut sig?!
Här hemma är det i alla fall ingen som backar ur när smink och klänningar plockas fram.
Med hjälp av sminkväskan, en djupdykning i byrån och en smula fantasi kunde så
en kärring och en hare starta sin färd mot dagis och blåkulla.
Men tittar man noga på bilden så ser man att något fattas,
det blir ju ingen påsk utan en kyckling.
Får se om vi kan komplettera skaran med en sådan nästa år!