Familjen Oxby

En arton man stark styrka har samlats på Riseberga
för att äta för mycket julmat och öppna allt för många julklappar.
Om bara tomten ville komma med dom där julklapparna någon gång!
Som vanligt tar det helt för lång tid.
Inte ens när Tea ställer sig med öppen ytterdörr för att hålla koll kommer han.
Då behövs det lite hjälp för att kunna se glad ut på bilder.

 

Tur att det finns hjälpsamma kusiner till hands.

Men oavsett hur mycket vi frågar och tjatar så sitter dom vuxna helt oberörda kvar vid bordet och pratar.
Förstår dom inte att det att det är hög tid att ringa runt och höra var Tomten tar vägen?



Men så plötsligt....

 

...dyker han upp.
Med säcken över axeln luva på huvudet, precis som det ska vara.
Men är ni riktigt säkra på att han är helt ofarlig?
Visst han säcken full av julklappar, men har ni några egentliga garantier?
Vi håller oss på behörigt avstånd en stund till om det är okej.

  

Men om man nu verkligen måste gå fram och hämta sin julklapp så låt gå för det,
kramarna får dock dom lite äldre stå för.

    

Tomten var trots allt mycket snäll och ingen blev utan paket.
Vi vinkade av honom när han smög vidare till stället där han gömt renarna.
Hoppas att han hittar oss nästa år också.

Så var det äntligen dags.
Klara, färdiga och riv!!!
Så många julklappar och så lite tid.

För att orka med att leka med alla nya saker blev det en
välförtjänt efterrättspaus efter all pappersslitning.
Så här glad blev moster då!



Resten av kvällen gick åt till att prova radiobilar, Tingelingvingar, jämföra datorspel och äta godis.
Och inte att förglömma, julklappsleken!
Denna lek där skräp och dolda skatter blandas i en stor hög på bordet
och vuxna människor på ett par minuter förvandlas till
giriga småbarn som kastar tärning på tid
för att kunna roffa åt sig godbitarna och om möjligt stjäla några från dom andra.
Behöver vi säga att vi inte kom tomhänta från bordet =)

Medans dom flesta tackade för sig och begav sig hemåt,
avrundade vi andra kvällen/natten med lite TP.
En trevlig kväll rakt igenom med andra ord.

Då närmar sig julafton med stormsteg.
Det är hög tid att packa in oss i bilen och rulla söderut.

Mormor har varit här på ett längre besök och morfar på en kortare visit.

Det har övats lucia-sånger för fulla halsar.
Så alla som vi vill ska höra har fått höra.
Där med behövde vi inte sjunga i luciatåget utan kunde lägga allt fokus
på hänga med på vad som hände runt omkring
och vem alla människor var som plötsligt uppenbarade sig på dagis.

  
 
Mamma och pappa har koncentrerat gjort färdigt det sista på jobbet.



Vi har ätit det avslutande julbordet med alla "tanter och farbröder" som
mamma och pappa jobbar med.

Vi har lekt i snön som äntligen kom hit till oss.
Man kan ju aldrig veta om den ligger kvar när vi kommer tillbaka upp igen,

  

Julkalendern är plundrad på alla paket, så vad väntar vi på?
Nu drar vi!

Drygt två veckor kvar!
Nu gäller det att lägga in nästa växel för att få klart allt innan Tomten kommer.
Någon vidare hjälp av hustomten Nisse har vi inte fått ännu.
Men skam den som ger sig,
ikväll lämnar vi en lista framme på bordet och hoppas att han har hunnit bocka av en del tills i morgon bitti.
Han kan ju inte stå på köksbordet och glo hur länge som helt, eller?



Vid det här laget har systrarna Oxby hunnit vänja sig vid presenterna som ska öppnas i adventskalendern och frågan är om vi inte skapat två små monster istället för två små förväntansfulla flickor.



Det pratas vitt och brett om chokladen som tydligen ska finnas i ALLA paket.
Och när andan faller på (ganska ofta) kommer dom båda springande för att beordra mamma och pappa om att ta ner paket till dom.
Iza har till och med beklagat sig över att hon inte har stora armar!
Vi får hoppas att hon inte kommer över något starkt gödningsmedel för då tror jag inte att paketen kommer att få sitta kvar på väggen mycket länge till.

I övrigt har vi hunnit med en del denna 2:a advent.
Kanske beror det på att vi inte gått utanför dörren,
men idag har vi hunnit adressera alla julkort,
välja present och skriva kort till repektive dagisfröken,
tvätta flera maskiner tvätt,
slå in dom flesta julklapparna (sedan tog vårt julpapper slut =( )
och så lite vanlig hushållning!

Lagom till att alla vaknade efter sin lördagslur hade det slutat regna
och tur var det för nu var det hög tid att dra på sig varma ytterkläder och åka till Nordens ark.
Dagen till ära skulle det hållas klassisk julmarknad på lantgården.
 
Här gick det att inhandla diverse atteraljer så som glögg, sill, böcker, marmelad, stickat, pepparkakor och......
ja ni förstår!

Det gick även att fiska fiskedam, ta lotter, rida häst, klappa får, träffa tomtemor och äta korv.
Och jag tror inte att någon av oss missade någonting =)

Så efter någon timme kunde vi gå mot parkeringen med gosedjur, godispåsar och en nyväckt längtan över att få köpa hjälm och börja rida.
Lyckat för både besökande barn och vuxna utställare med andra ord!

  

  

  

Så var vi där igen,
det är december med allt vad det innebär.
I år har denna sena månad varit efterlängtad.
Varför?
Jo, för här i lysekil känns det som om solen tagit tjäntledigt och endast tittar in för en snabb kopp kaffe då och då.
Så då tar vi mer än gärna in lite adventsstjärnor på tim.vik.

Och med detta nyfunna ljus infinner sig emellanåt även lite energi att lägga
på allt det pyssel och knåp som december för med sig.
Barnens förtjusta WOW utrop över adventskalender och ljusstakar hjälper förstås också
till att ge en extra liten spark i baken.

När dagispersonalen ringde den 2:a december för att be oss hämta barnen omgående
tappade vi dock lite fokus.
På att göra listan för den dagen stod det ju klart och tydligt att vi skulle lyfta luren och gratta mormor.
(Som tur var är hon ju inte helt bortglömd! Tårta fick hon i förväg och presenten ligger och väntar när hon kommer upp på tisdag. Men lite dåligt samvete har vi allt ändå.)
Varför var nu så bråttom att hämta hem tjejerna kanske ni undrar nu.
Hade dom misshandlat ett annat barn, låg halvt i koma med 40 graders feber eller hade någon av dom brutit ett ben och behövde snabbt komma till akuten?
Nej då, ni kan lugna er!
Anledningen till det abrupta slutet på dagisdagen var att Tea hade stoppat fingrarna i halsen med därpå ganska naturlig påföljd.
På några få minuter hade hon alltså lyckats få personalen att skaka av rädsla.
Var det vinterkräksjukan som kommit för att stanna?!?
Väl hemma var det dock INGEN som var sjuk,
istället fanns det så mycket överskottsenergi att dom båda nästan klättrade på väggarna en stund.
Efter att ha följt regelverket med isolering hemma skickades dom sedan tillbaka till dagis.
Tror att både barn och personal behöver gå på jullov så snart som möjligt!

För att inte råka ut för fler missöden med tappat fokus fler gånger i vinter kan vi nu meddela att vi
tar in lite extra personal i bygget.
Han kommer från en bemanningsfirma och dom lovar att han jobbar flitigt och är värd sin vikt i guld.
Vi får väl se vad det innebär, för denna hustomten Nisse är inte mer än 5 cm hög och kan inte väga många gram.
Men all hjälp är välkommen under denna hektiska månad.

Här på bloggen råder det det brist på inlägg.
Och allt vi har till vårt försvar är ett gäng dåliga ursäkter.
Här nedan följer några:

- Huvudskribenten är höggravid med diverse biverkningar såsom trötthet, illamående, halsbränna, ont i fogarna osv.

Uräktens giltighet: Enligt försäkringskassan = 0 graviditet är en del av livet och ingen sjukdom!


- Vi har hunnit med två resor till malmö på kort tid.

Ursäktens giltigthet: Men hallå, då har ni ju haft något att skriva om också!


- Det har blivit en hel del jobb och massor av vardag.

Ursäktens giltighet: Kom igen nu, man ska inte klaga över att man har ett jobb att gå till.
Tänk på dom som står utan!


Så nu lägger vi ner alla dåliga ursäkter och sätter igång och skriver!