Playdate
I tisdags var vi hos Vilton och hans mamma Sara.
Dit kom också Alexander och hans mamma Rosy.
Så vi hade en riktig playdate jag och killarna!
Vi roade oss ordentligt med Viltons ALLA leksaker och det kändes som att vi lämnade deras lägenhet helt
upp och ner vänd.
Stackars hans föräldrar som fick springa runt i allt det där sen.
!
Riktigt så lugna som vi ser ut på bilden tror jag egentligen inte att vi var!
Igår var vi och fikade hos gammelmormor och Göran och sen gick vi vidare till mormor och åt plättar till middag.
Mums! Synd bara att alla säger att jag är allergisk, för mamma vågade bara ge mig två.
Jag hade ju kunnat äta hundratvå.
Idag har jag spendarat dagen med morbror Johan för mamma har varit hos barnmorskan.
Allt var bra med Mini men det ser ut som om pappa får vara hemma med mig lite mer den närmsta tiden så att mamma får vila sin rygg får nu går hon med kryckor igen......
Uppdatering följer....
Om en stund ska vi gå med pappa till optikern och fixa hans linser och glasögon.
Sen ska vi se om vi hinner åka till Betty och sjunga vi gratulerar för henne.
Hon fyller ju 7 år idag!
Stort grattis!!!!!!!!
Jag vet vad som finns i ditt paket, hihihi.
Dit kom också Alexander och hans mamma Rosy.
Så vi hade en riktig playdate jag och killarna!
Vi roade oss ordentligt med Viltons ALLA leksaker och det kändes som att vi lämnade deras lägenhet helt
upp och ner vänd.
Stackars hans föräldrar som fick springa runt i allt det där sen.
!
Riktigt så lugna som vi ser ut på bilden tror jag egentligen inte att vi var!
Igår var vi och fikade hos gammelmormor och Göran och sen gick vi vidare till mormor och åt plättar till middag.
Mums! Synd bara att alla säger att jag är allergisk, för mamma vågade bara ge mig två.
Jag hade ju kunnat äta hundratvå.
Idag har jag spendarat dagen med morbror Johan för mamma har varit hos barnmorskan.
Allt var bra med Mini men det ser ut som om pappa får vara hemma med mig lite mer den närmsta tiden så att mamma får vila sin rygg får nu går hon med kryckor igen......
Uppdatering följer....
Om en stund ska vi gå med pappa till optikern och fixa hans linser och glasögon.
Sen ska vi se om vi hinner åka till Betty och sjunga vi gratulerar för henne.
Hon fyller ju 7 år idag!
Stort grattis!!!!!!!!
Jag vet vad som finns i ditt paket, hihihi.
Övning
Övning får nog bli dagens temaord.
Mamma öviningskör och kör och kör och kör.
Så det har blivit en del tid i bilen.
När vi inte sitter i bilen gör samma mamma sitt bästa för att jag ska gå utan att hålla i hennes finger, byxben eller något annat heller för den delen.
Så vi kan ju säga att vi övningsgår minst lika mycket som hon kör.
Snart klarar jag säkert av det bättre än hon klarar växelspaken! =)
Härom dagen blev jag riktigt ilsken på vid middagsbordet.
Jag knep ihop munnen och vände bort huvudet trots att det var mat jag älskar, spaghetti och köttfärssås.
På något sätt var jag ju tvungen att få mamma att fatta.
Till slut gav hon upp sina försök att stoppa skeden i munnen på mig och lät skålen stå.
Äntligen!
Det var ju precis vad jag ville så att jag kunde ta skeden (och händerna) och äta själv.
Maten smakar ju mycket bättre då.
Resultat se nedan:
Jag blev mätt och glad (den mesta maten hamnade trots allt inte i håret eller på golvet utan i magen)
och mamma verkade inte för ledsen över att hon fick städa.
Nu i helgen har jag försökt vila lite extra, all denna övning tar ju på krafterna.
Idag tog jag en tupplur nergosad i mammas och pappas täcke.
Då försökte dom ta kort på mig medans jag sov.
Men haha jag hann öppna ögonen innan dom tryckte på avtryckaren.
Iza
Mamma öviningskör och kör och kör och kör.
Så det har blivit en del tid i bilen.
När vi inte sitter i bilen gör samma mamma sitt bästa för att jag ska gå utan att hålla i hennes finger, byxben eller något annat heller för den delen.
Så vi kan ju säga att vi övningsgår minst lika mycket som hon kör.
Snart klarar jag säkert av det bättre än hon klarar växelspaken! =)
Härom dagen blev jag riktigt ilsken på vid middagsbordet.
Jag knep ihop munnen och vände bort huvudet trots att det var mat jag älskar, spaghetti och köttfärssås.
På något sätt var jag ju tvungen att få mamma att fatta.
Till slut gav hon upp sina försök att stoppa skeden i munnen på mig och lät skålen stå.
Äntligen!
Det var ju precis vad jag ville så att jag kunde ta skeden (och händerna) och äta själv.
Maten smakar ju mycket bättre då.
Resultat se nedan:
Jag blev mätt och glad (den mesta maten hamnade trots allt inte i håret eller på golvet utan i magen)
och mamma verkade inte för ledsen över att hon fick städa.
Nu i helgen har jag försökt vila lite extra, all denna övning tar ju på krafterna.
Idag tog jag en tupplur nergosad i mammas och pappas täcke.
Då försökte dom ta kort på mig medans jag sov.
Men haha jag hann öppna ögonen innan dom tryckte på avtryckaren.
Iza
Ett litet steg för människan men ett stort steg för Iza
Igår den femtonde januari tog Iza sina första steg utan hjälp!
Det hela hände hemma hos kusinerna när vi var där där för att låna deras bil.
Dom sprang omkring tillsammans med en kompis och bestämde sig för att ta en fruktpaus efter en stund.
Hmmm tänkte Iza jag är också sugen på äpple och i ivern över att ta sig fram till det tog hon några steg.
Stackars pappa missade det när han var ute i bilen.......=(
Men han fick se något litet steg när han kom in igen.
Lite läskigt är det dock att sig fram i världen utan skyddsnät så vi har ännu inte lyckats fånga bedriften på bild.
Är mamma och pappa upptagna med kameran känns det trots allt tryggare att hålla i sig lite.
Och tur är kanske det , efter förmiddagens fall såg tjejen nämligen mer ut som en boxare än en niomånaders flicka.
Tur att hon läker fort!
Det hela hände hemma hos kusinerna när vi var där där för att låna deras bil.
Dom sprang omkring tillsammans med en kompis och bestämde sig för att ta en fruktpaus efter en stund.
Hmmm tänkte Iza jag är också sugen på äpple och i ivern över att ta sig fram till det tog hon några steg.
Stackars pappa missade det när han var ute i bilen.......=(
Men han fick se något litet steg när han kom in igen.
Lite läskigt är det dock att sig fram i världen utan skyddsnät så vi har ännu inte lyckats fånga bedriften på bild.
Är mamma och pappa upptagna med kameran känns det trots allt tryggare att hålla i sig lite.
Och tur är kanske det , efter förmiddagens fall såg tjejen nämligen mer ut som en boxare än en niomånaders flicka.
Tur att hon läker fort!
Banankontakt och nya skor
Ägnar mycket tid åt mitt stora intresse att gå omkring och undersöka saker
nuförtiden.
Måste ju hålla koll så att inte mamma, pappa eller någon annan för den delen har ändrat något.
Och så är det ju rätt så spännande att kolla hur allt ser ut och hur det fungerar.
Härom dagen tyckte mamma att jag hade så mycket spring i benen att det var dags att gå och köpa nya skor till mig. Riktiga löpardojor blev det så nu kan jag röra mig obehindrat både inomhus och utomhus.
Snygga va?!?
Igår testade jag dom på gågatan i stan, impade flera tonårstjejer så jag valde nog rätt sort.
Och idag testade jag om dom fungerade på lekplatsen.
Det gjorde dom, både i sandlådan och vid klätterställningen.
Jag har dom senaste dagarna också kommit på hur gott det är med banan.
Självklart har jag ätit det innan med men nu smakar det helt plötsligt underbart
och allra bäst är det när jag får äta själv.
Förstår bara inte varför den har så mycket skal det smakar ju ändå inte gott.
Idag har vi varit hemma hos Alexander och Sebastian och det tog lite på krafterna plus att jag är så proppmätt efter middagen pappa bjöd mig på (han får laga mat lite oftare vet jag) så jag tror att jag kryper till kojs nu.
Kram på er kompisar!
nuförtiden.
Måste ju hålla koll så att inte mamma, pappa eller någon annan för den delen har ändrat något.
Och så är det ju rätt så spännande att kolla hur allt ser ut och hur det fungerar.
Härom dagen tyckte mamma att jag hade så mycket spring i benen att det var dags att gå och köpa nya skor till mig. Riktiga löpardojor blev det så nu kan jag röra mig obehindrat både inomhus och utomhus.
Snygga va?!?
Igår testade jag dom på gågatan i stan, impade flera tonårstjejer så jag valde nog rätt sort.
Och idag testade jag om dom fungerade på lekplatsen.
Det gjorde dom, både i sandlådan och vid klätterställningen.
Jag har dom senaste dagarna också kommit på hur gott det är med banan.
Självklart har jag ätit det innan med men nu smakar det helt plötsligt underbart
och allra bäst är det när jag får äta själv.
Förstår bara inte varför den har så mycket skal det smakar ju ändå inte gott.
Idag har vi varit hemma hos Alexander och Sebastian och det tog lite på krafterna plus att jag är så proppmätt efter middagen pappa bjöd mig på (han får laga mat lite oftare vet jag) så jag tror att jag kryper till kojs nu.
Kram på er kompisar!
Vardag igen
Då var julen slut för denna gången och vi kastas in i vardagen igen.
Kalendern fylls med tider för körlektioner, läkarbesök, simning, tvättider mm.
Visst är det lite trist men samtidigt är det ett säkert tecken på att våren kommer att komma igen.
Orkar man inte vänta så kan man ju i alla fall ta in lite vår hemma i form av fina tulpaner.
Så tillsammans med solen som skiner utanför fönstret just nu hoppas vi att denna bilden sprider lite hopp om vår och gör vardagen mindre grå!
I fredags åkte Betty och Leo med föräldrar till sol och värme,
vi önskar SÅ mycket att vi hade kunnat följa med.
Hade nog gjort gott med bad i poolen och färggranna drinkar i baren.
För att vi också skulle få mysa något bjöd vi i fredags kväll hem Johan, Johanna, Jim och Izas mormor och morfar på middag som avslutades med tårta för att så där lite i efterhand fira Johans födelsedag.
Det blev en trevlig kväll och vi gick och la oss mätta och trötta en bit in på natten.
Dagen efter mådde inte alla riktigt lika bra ( inga nanm nämnda ) men det gick över ganska fort och alla verkar nöjda.
Resten av helgen har vi mest lunkat omkring i myskläder och sett snön yra ute.
Ibland är det skönt att inte göra så mycket.
Kalendern fylls med tider för körlektioner, läkarbesök, simning, tvättider mm.
Visst är det lite trist men samtidigt är det ett säkert tecken på att våren kommer att komma igen.
Orkar man inte vänta så kan man ju i alla fall ta in lite vår hemma i form av fina tulpaner.
Så tillsammans med solen som skiner utanför fönstret just nu hoppas vi att denna bilden sprider lite hopp om vår och gör vardagen mindre grå!
I fredags åkte Betty och Leo med föräldrar till sol och värme,
vi önskar SÅ mycket att vi hade kunnat följa med.
Hade nog gjort gott med bad i poolen och färggranna drinkar i baren.
För att vi också skulle få mysa något bjöd vi i fredags kväll hem Johan, Johanna, Jim och Izas mormor och morfar på middag som avslutades med tårta för att så där lite i efterhand fira Johans födelsedag.
Det blev en trevlig kväll och vi gick och la oss mätta och trötta en bit in på natten.
Dagen efter mådde inte alla riktigt lika bra ( inga nanm nämnda ) men det gick över ganska fort och alla verkar nöjda.
Resten av helgen har vi mest lunkat omkring i myskläder och sett snön yra ute.
Ibland är det skönt att inte göra så mycket.
Sammanfattning av 2007
Så har vi ännu ett år bakom oss och vilket år det har varit!
Året började med en stor mage och en bebbe som låg i den och sparkade i takt med fyrverkerierna.
Vem kunde då ana att magen skulle hinna bli så mycket större.
I januari fyllde Betty 6år med buller och bång,
nu hade hon skolåldern inne och efter sommaren var det slut med allt vad dagis hette.
I mars började en hel hop med bebisar att se dagens ljus.
Den 9:e mars fick Telma sin efterlängtade lillasyster Wilja.
Den 11:e mars kom Vilton till slut ut och förgyllde tillvaron.
Den 12:e mars fyllde Jill 28!
Men hur trötta vi än var på att vänta så fortsatte bara magen att växa och växa.
Det var bara att hålla ut och stappla sig fram på kryckorna.
Familjen Persson hade sin semester inbokad precis efter beräknad förlossning och alla gjorde sitt bästa för att dom skulle hinna träffan pluttan innan dom åkte.
Men även Johans försök att motionera ut henne misslyckades och vi fick snällt vänta.
Den 3:e april, dagen innan sin mosters 35 års dag var så flera års längtan över!
Och hon var väl värd att vänta på.
Här är hon 12 timmar gammal och redan så söt!
Två och en halv vecka senare fick hon gå på sitt första kalas.
Det var Leo som fyllde 3år!
Värmen kom ganska tidigt och den mesta tiden spenderades utomhus med många fikor och långa promenader med barnvagnen.
I juni var det riktigt varmt och under den värsta värmeböljan hann vi med flera högtidsdagar.
Catarina och Wilja kom ända från Umeå och hälsade på och fick hänga med
när Malin tog studenten, Fredrik tog examen och Iza döptes.
Resten av sommaren rullade på med besök hos släkt och vänner.
Vi fick ännu en liten kompis när Sebastians bror Alexander gjorde sin entré.
(Här är han något större, kameran har liksom aldrig lyckats vara framme. Hmmm skärpning)
Izas onda mage botades med mjölkfrikost och i juli flyttade en ny bebis in i Jills mage.
Farbror Karl blev tonåring och började högstadiet.
Sommaren fick ett plötsligt slut när Iza blev dålig och fick läggas in på sjukhuset för utredning.
Urinvägsinfektion, blodförgiftning och en "märklig" njure blev dommen.
Men tillsammans klarar vi det mesta och med hjälp av antibiotika fixar vi även en konstig njure och tråkiga läkare.
I september fick vi njuta av bröllop i sensommarsolen.
Johan och Johanna bjöd på storartad fest.
I oktober kom hösten på allvar och vi startade en rad aktiviteter.
Det var bland annat hög tid att börja gå till barnmorskan igen och vi fick oss en ordentlig titt på
lilla Mini när vi gå på ultraljud.
Till Izas stora glädje började vi gå på simskola och till allas stora glädje (tja förutom medtrafikanterna då kanske)
tog Jill sig i kragen och påbörjade sitt körkort.
Och nu har vi precis fått fira vår första jul tillsammans som en liten familj!
Vi har njutit av varenda sekund detta året
(även om vi skulle behöva sova ut i några veckor =) )
och vi ser med glädje fram emot ett nytt år med många äventyr!
Inte minst ser vi fram emot att få träffa Mini.
För året slutar ju på samma sätt som det började,
med en stor mage!
God fortsättning!
önskar
Familjen Oxby
Året började med en stor mage och en bebbe som låg i den och sparkade i takt med fyrverkerierna.
Vem kunde då ana att magen skulle hinna bli så mycket större.
I januari fyllde Betty 6år med buller och bång,
nu hade hon skolåldern inne och efter sommaren var det slut med allt vad dagis hette.
I mars började en hel hop med bebisar att se dagens ljus.
Den 9:e mars fick Telma sin efterlängtade lillasyster Wilja.
Den 11:e mars kom Vilton till slut ut och förgyllde tillvaron.
Den 12:e mars fyllde Jill 28!
Men hur trötta vi än var på att vänta så fortsatte bara magen att växa och växa.
Det var bara att hålla ut och stappla sig fram på kryckorna.
Familjen Persson hade sin semester inbokad precis efter beräknad förlossning och alla gjorde sitt bästa för att dom skulle hinna träffan pluttan innan dom åkte.
Men även Johans försök att motionera ut henne misslyckades och vi fick snällt vänta.
Den 3:e april, dagen innan sin mosters 35 års dag var så flera års längtan över!
Och hon var väl värd att vänta på.
Här är hon 12 timmar gammal och redan så söt!
Två och en halv vecka senare fick hon gå på sitt första kalas.
Det var Leo som fyllde 3år!
Värmen kom ganska tidigt och den mesta tiden spenderades utomhus med många fikor och långa promenader med barnvagnen.
I juni var det riktigt varmt och under den värsta värmeböljan hann vi med flera högtidsdagar.
Catarina och Wilja kom ända från Umeå och hälsade på och fick hänga med
när Malin tog studenten, Fredrik tog examen och Iza döptes.
Resten av sommaren rullade på med besök hos släkt och vänner.
Vi fick ännu en liten kompis när Sebastians bror Alexander gjorde sin entré.
(Här är han något större, kameran har liksom aldrig lyckats vara framme. Hmmm skärpning)
Izas onda mage botades med mjölkfrikost och i juli flyttade en ny bebis in i Jills mage.
Farbror Karl blev tonåring och började högstadiet.
Sommaren fick ett plötsligt slut när Iza blev dålig och fick läggas in på sjukhuset för utredning.
Urinvägsinfektion, blodförgiftning och en "märklig" njure blev dommen.
Men tillsammans klarar vi det mesta och med hjälp av antibiotika fixar vi även en konstig njure och tråkiga läkare.
I september fick vi njuta av bröllop i sensommarsolen.
Johan och Johanna bjöd på storartad fest.
I oktober kom hösten på allvar och vi startade en rad aktiviteter.
Det var bland annat hög tid att börja gå till barnmorskan igen och vi fick oss en ordentlig titt på
lilla Mini när vi gå på ultraljud.
Till Izas stora glädje började vi gå på simskola och till allas stora glädje (tja förutom medtrafikanterna då kanske)
tog Jill sig i kragen och påbörjade sitt körkort.
Och nu har vi precis fått fira vår första jul tillsammans som en liten familj!
Vi har njutit av varenda sekund detta året
(även om vi skulle behöva sova ut i några veckor =) )
och vi ser med glädje fram emot ett nytt år med många äventyr!
Inte minst ser vi fram emot att få träffa Mini.
För året slutar ju på samma sätt som det började,
med en stor mage!
God fortsättning!
önskar
Familjen Oxby
2007 tar slut och 2008 tar sin början
Efter julafton fick pappa plötslig hemlängtan så vi packade snällt in oss i bilen och åkte iväg.
Den pajasen hade inte ens berättat att vi skulle komma upp.
Vi hade packat stora väskor med kläder så vi stannade en hel vecka.
Mamma och jag stannade mest inomhus eftersom det regnade nästan hela tiden.
Ibland kändes det som om solen aldrig gick upp.
Pappa hjälpte mest farfar med att snickra.
Han hamrade så mycket att han nästan glömde bort sin födelsedag!
Dom var mycket duktiga och hann bland annat med att sätta upp pärlspont i taket och köpa golv.
Jag ägnade också lite funderingar åt det där med renovering och inredningsdesign.
Håll med om att farmor och farfars pappaer
och tidningar ser mycket bättre ut utspridda på golvet!
I måndags var det nyårsafton och mamma och pappa sa att jag fick vara upp så läääänge jag ville.
Wow, undrar om det kommer fler sådana dagar.
Dagen till ära gjorde vi oss lite fina.
Före
Arbete pågår
Färdiga,
partydags!
När det blev mörkt satte vi oss och åt trerätters middag.
Farmors hemamgjorda chokladmouse var underbar och jag åt tills allt var slut!
Efter maten var det bara att sätta igång buset, ingen sängtid att passa här inte.
Och jag busade och busade men till sist orkade jag inte mer och....
....somnade!
Så jag missade alla fyrverkerierna,
men mamma och pappa säger att det såg ut så här:
Gott nytt år på er alla!
Många kramar från Iza
Den pajasen hade inte ens berättat att vi skulle komma upp.
Vi hade packat stora väskor med kläder så vi stannade en hel vecka.
Mamma och jag stannade mest inomhus eftersom det regnade nästan hela tiden.
Ibland kändes det som om solen aldrig gick upp.
Pappa hjälpte mest farfar med att snickra.
Han hamrade så mycket att han nästan glömde bort sin födelsedag!
Dom var mycket duktiga och hann bland annat med att sätta upp pärlspont i taket och köpa golv.
Jag ägnade också lite funderingar åt det där med renovering och inredningsdesign.
Håll med om att farmor och farfars pappaer
och tidningar ser mycket bättre ut utspridda på golvet!
I måndags var det nyårsafton och mamma och pappa sa att jag fick vara upp så läääänge jag ville.
Wow, undrar om det kommer fler sådana dagar.
Dagen till ära gjorde vi oss lite fina.
Före
Arbete pågår
Färdiga,
partydags!
När det blev mörkt satte vi oss och åt trerätters middag.
Farmors hemamgjorda chokladmouse var underbar och jag åt tills allt var slut!
Efter maten var det bara att sätta igång buset, ingen sängtid att passa här inte.
Och jag busade och busade men till sist orkade jag inte mer och....
....somnade!
Så jag missade alla fyrverkerierna,
men mamma och pappa säger att det såg ut så här:
Gott nytt år på er alla!
Många kramar från Iza
