Familjen Oxby

Trots att vi flyttat fram klockan och att tjejerna sovit hela natten (!) så var det en mycket trött
Tea som tidigt somnade i mammas famn.
Efter en stunds mys fick hon flytta in i sin säng och Iza smet även hon in på deras rum.
En stund blev det helt tyst
och tysta barn brukar ju betyda att det är en del fuffens på gång.
Hon fick trots allt hållas ett tag innan det var dags att kolla vad hon hade för sig.
Då var hon på väg ur Teas säng efter att ha bäddat in henne med gosedjur och filt.


Mys!

Med sig hade hon även flera gosedjur som skulle ligga i hennes egen säng.
När dom låg ordentligt på sina platser klättrade hon själv också upp
och somnade.


Dubbelmys!

Det har varit en del omställningar i dagarna.
Klockan skulle ställas fram och vi förlorade helt sonika en hel timmes nattsömn.
Tror dom inte att småbarnsföräldrar sover tillräckligt lite ändå?
Sen ställer vädret om sig titt som tätt just nu.
Ena dagen är det stålande solsken och dom första vårblommorna lyser upp gräsmattan
och nästa dag är det 3 dm snö igen och bästa pulkaföret.





Och för att öka på förvirringen är det nu barmark igen =)

I den dagliga morgonrutinen ingår för Iza numera någon form av håruppsättning.
I helgen tyckte dock Tea att det var mer än lite orättvist att inte hon fick tofsar i håret.
Hon ställde sig framför oss och drog förtvivlat i sitt hår.
Och sådan orättvisa kan vi ju inte tillåta i vår familj, rätt ska vara rätt.



Utrustad med sina förtsa hästsvansar rockade hon sedan loss med storasyster framför musikvideor på tvn.



Nu ska vi återgå till födelsedagsförberedelser (vi har ju några sådana analkandes) och så ska vi iväg till posten och skicka Nalas
välkommen till världen paket.

Måndag 23:e mars.
Idag har vi hittills hunnit med frukost, säga hejdå till pappa,
leka med lera, köra BobyCar, köra elmotorcykel, sjunga, köra runt med bilarna i garaget
äta litet mellanmål.

Vaddå då, kanske du tycker.
Det låter väl som en vanlig dag med barn.

Poängen är att klockan nu är 09.05!



Nu återstår det att se vad mer vi hinner med innan vi ska ta oss ner till stan
för att uträtta ärenden och
sedan även gå till pappa på jobbet och hjälpa till så gott vi kan.

En solig lördag ska utnyttjas och idag tycker jag att vi lyckades rätt bra.
En lättare fika packades ner och så tog vi oss till Stångehuvud.
Perfekt ställe att klättra, kasta stenar i vattnet, springa och njuta i solen.
Iza passade även på att premiärbada, om än oavsiktligt.
En promenad i ett litet hällkar slutade på rumpan med stövlarna fulla av vatten.

Okej pappa, du bad om det!
Det var bilder hemifrån du ville ha och det är bilder hemifrån du ska få......





Vad säger du nu då?!?
Vill du se fler bilder?
=)(=

Ute skiner solen och här inne torkar vi snoriga näsor.
Vi längtar ut till sandlådan.
Tror vi smiter ut en stund i alla fall,
men först avsluta påbörjade konstverk
och höja blodsockret!



Vi ses sen pappa

Helgen lider mot sitt slut.
Förhoppningsvis har alla överlevt denna schlagerhelg med både hälsa och förstånd i behållning.
Kanske är det en del som har liiiiite ont i huvudet idag?!?
Tänker då kanske främst på Jim som skulle ut och fira sin 24:e födelsedag
men också alla andra som tog lite för mycket gott under schlagerfestens västekontroller.
Och hur blev det nu då?
Var det rätt låt som vann?
I vår tv-soffa var det faktiskt La Voix och EMD som klarade omröstningen bäst.

Vi hade ju som planerat ett litet kalas,
med pizzabitar, vin, kladdkaka, dricka, chips och godis.
Bara nyttigheter som ni ser!

Idag har solen strålat
och när vi hörde att kusiner, morbröder och mostrar skulle till Torup för att grilla
bestämde vi oss för att vi inte kunde vara sämre.
Någon grillkorv hade vi inte tillgänglig och skogens blötmarker lockade inte överdrivet.
Men natur det har vi och mat går ju att köpa färdig =)
Efter en kort promenad visade Iza bestämt att det var räkor som skulle förtäras idag.
Nöjd var hon också när hon fick en helt egen räkmacka.



Men hur ni tänkt att jag ska nå den där?



Mmmmmm, bättre!

Då har man passerat det där magiska strecket och blivit
30 år GAMMAL!
Väntar med spänning på alla förändringar som nu borde flyga på mig.
Kriser, gråa hår och allt annat man hör talas om.
Ännu så länge märker jag ingen större skillnad =)

Den stora dagen firades tillsammans med man och barn.
Tidigt på morgonen fick jag present på sängen.
Två överlyckliga tjejer blev mindre lyckliga när dom insåg att den inte var till dom.
Men sen slog dom in varandra i det avrivna presentpappret och humöret steg snabbt igen.
Själv har jag kommit förbi fasen där snöre och papper är roligare än innehållet.
Men inte heller jag blev besviken!
I paketet låg det en fin systemkamera, Nikon D90.
Den kan mycket mer än vad jag kan om fotografering,
 men nu har jag världens bästa anledning att lära mig mer och mer och mer och mer.
Och även om jag kanske inte kan så mycket så ser jag ju garanterat kunnig och proffsig ut
med den hängandes runt halsen.



Efter frukost rymde vi hemmifrån.
Vi åkte och tittade på skor och leksaksaffärer.
Tänk vad enkelt man kan roa barn ibland, stora som små.
Det blev även lunch innan vi körde vidare till nästa köpcenter
för att fika och storhandla.
Klockan tickade på rätt bra så när vi kom hem var det hög tid att laga middag
och lägga tjejerna.

Firandet fortsätter under helgen
med lite tårtkalas.

Jag vill också passa på att tacka för alla fina presenter, kort och telefonsamtal jag fått.
Tack!

Efter sina många resor på dom böljande världshaven
har Iza flera gånger kommit hem med ett sårat hjärta.
Så vi kan ju bara fantisera om hur många brustna hjärtan hon lämnat bakom sig
när båten lagt ut från hamn efter hamn.
Som den sjöfarare hon är blickar hon trots allt alltid framåt mot nya mål,
men under ett stopp i Havanna har hon valt att tatuera in ett minesmärke på sin kropp.
Kanske för att minnas en speciellt svår förälskelse
men säkert också för att varna alla män som kommer i hennes väg
om vilken hjärtekrossare hon är.

Idag visade termometern hela 6 grader och dessa solta snödroppar visade sig i gräsmattan.
Det finns med andra ord hopp!
Ljuset och värmen kommer att dyka upp.
Ännu har vi ingen brådska,
snö och köldbitna kinder har sin charm det med.
Men visst är det skönt att kunna gå ut utan bylta på sig flera lager kläder,
sitta i solen och njuta av dom första varma solstrålarna
och åter flytta ut i sandlådan.

Vi har utlovat resultat från besöket på bvc
och vi ska hålla vad vi lovat,
även om dagens resultat inte var lika soligt som vädret utanför.
För tre veckor sedan var vi hos läkaren med Tea för att göra allergitester.
I besöket ingick som brukligt en vägning
och alla blev jätte glada när hon uppvisade ett nytt personbästa.
På två veckor hade hon gått upp 300 gram.
Nu har även alla resultaten av allergitesterna kommit och dom visade inget.
Med andra ord ingen glutenallergi men då mjölk ofta inte visar sig på tester
räknas hon fortfarande som komjölksallergiker.
Alla var nöjda med dessa resultat inklusive oss.
Vid dagens vägning visade det sig dock att den otroliga viktuppgången var högst tillfällig.
Sedan läkarbesöket hade hon tappat 270 av dom 300 grammen.
Vågen stannade på 7580 g.
Månadens totala viktuppgång:
30 g!

Vi behöver hjälp!
Om alla hjälper oss med ett Abra Kadraba så kanske vi tillsammans kan trolla bort alla
infektioner, fökylningar och snoriga näsor.
För nu vill vi vara friska och kunna vara ute och njuta av att det blir allt ljusare och ljusare ute.



Sedan vi skrev sist har vi hunnit ha morbror Johan på besök i ett par dagar.
Vi hann inte med så jätte mycket denna gången, men vi lyckades stoppa i oss en hel massa socker
och mys i ett par dagar.
Tea fick bland annat smaka sin första kladdkaka.
Mer tack!

Mamma har också börjat sy på lite vår- och sommarkläder.
Ännu så länge har Iza hunnit få ett par hängslebyxor och en tröja. Vi får se vad nästa projekt blir.



Nu är det hög tid att dra på sig overaller och mössor.
Vi ska vara på bvc om en stund och sätta på Tea på vågen för månadens vägning.
Resultatet återkommer vi med lite senare.

Och så får vi inte glömma att skicka massor av
GRATTIS!!!
till Wilja som fyller 2 år idag.