På tur
Pappa fick härom dagen ett ryck och ville att vi skulle åka till göteborg hela familjen.
Det verkade som om han hade två huvudmål för dagen.
Det gick så där att nå dom målen.
Mål 1: Frukost på IKEA (?!?)
När vi kom fram plockades frukost maten undan så det fick bli lunch istället.
Mål 2: Kolla på (vilket brukar betyda köpa) en väska till motorcykeln.
När vi i samlad trupp tågade in i mc-butiken fick vi reda på att sista väskan sålts en stund tidigare.
Alla kopplades fast i bilen igen och en nu något vresig pappa nämner lite i förbifarten att Göteborgsvarvet
går av stapeln just denna lördag och att det kanske kan vara lite svårt att ta sig fram med bilen i stan.
Men skam den som ger sig, efter att förgäves ha försökt navigera sig fram med hjälp av telefonen bland avstängda gator och fulla parkeringar gav vi upp och ställde bilen på en parkering utanför centrum istället.I gassande solsken tog vi oss sedan fram till fots och kunde undvika dom värsta folkhoperna.
På köpet vi fick se kvarter som vi aldrig tidigare varit i och kunde spana in butiker, caféer och restauranger som får utforskas mer vid senare besök i sommar.
Vi fick också se dom svettiga löparna från första parkett.
Ett hyfsat stort antal av dessa löpare togs under dagen in på akuten för utmattning, värmeslag och organsvikt.
Men vi fick inte bevittna någon kollaps, inte ens en liten yrselattack.
Fast det kanske var bra för ett sådant trauma kan ju få även den bästa motionären
att darra av skäck inför nästa runda i spåret.
Nej vi bestämde oss för att titta på andra skrämmande saker istället.
Eller vad säger ni om lejon, spindlar, späckhuggare, björn, gam, siamesiska tvillingar i en glasburk mm.
Okej inget av det som nämnts ovan var av den levande sorten, åtminstone inte nu längre.
MEN det gjorde allt bara mer skrämmande.
Och kanske är det så att ledningen räknar med att man ska bli så rädd att man inte kommer tillbaka igen.
En årsbiljett till Naturhistoriska och tre andra muséer kostade nämligen 40 kronor.
40 kronor borde ju inte ge någon vettig ekonomi om många blir stammisar, men vi tackar.
Utanför Naturhistoriska öppnar hela Slottsträgården upp sig.
Tanken var att vi skulle utforska parken lite mer ingående, men det visade sig att det var just här alla löparna gick i mål och större delen av göteborg var där med medhavda korgar och engångsrillar för att hälsa dom välkomna.
Så vi nöjde oss med lekplatsen och glasskiosken.
Efter ytterligare en promenad befann vi oss lite senare i hamnen vid Operahuset
och kunde njuta av lite havsbris ochen inte fullt lika stekade sol.
Framåt sju såg vi nog alla fem ut att vara nästan lika medtagna ut som dom lite lite för
otränade förstagångs löparna.
Bara några minuter senare blev dock tre av dom fem hur pigga som helst under bilresan hem
medans dom två resterande bara blev tröttare och tröttare!
