Mellandagarna
Vad vore väl en julhelg utan sjuka barn?
Det hör ju liksom till traditionerna vid det här laget.
Juldagen började därför med febertermometer och alvedon till Tea.
Detta gjorde ju inte fröken mindre gnällig än hon varit på sista tiden.
Så efter lunch lämnade vi kusinerna och deras föräldrar åt sig själva och tystnaden.
Istället åkte vi tillbaka till mormor och morfar och intog soffan.
Juldagen åkte vi till ett köpcentrum för att "strosa" runt bland reaställen och få i oss lite fika.
Efter ett par timmar bland kläder och leksaker där det ägnats mer tid åt att hitta varandra och trösta barn än åt reafynden gav vi upp och gick mot bilen.
Och vad händer, jo en trött och varm Tea som gnällt sig igenom störe delen av besöket
vänder sig om, ler stort och soligt och utbrister - Hej då tomten! till en uppblåsbar variant i utgången.
Hmmm...
Annandagen blev det lite kalas för pappa med kycklinggryta, den obligatoriska prinsesstårtan och några rundor TP till.
På pappas riktiga födelsedag blev barnen lämnade hos mormor och morfar medans
han tog med sig mamma ut för att ta vara på sin "present", en runda att shoppa lite kläder
och kolla i alla spel affärer.
Okej, det låter kanske ändå inte så spännande men lite orättvist var det väl ändå
med tanke på att vi till och med väckt honom med skönsång på sängen.
Tur för honom att dom hade film, pizza och lyxglass med sig tillbaka.
Innan vi åkte tillbaka till Lysekil igen hann vi även med lite fikor på stan och hemma hos morbror Johan och Johanna.
Pappa hann dessutom med mååånga spel och film butiker.
Han kan inte ha missat många!
