På hal is
Den 17:e december gick vi omkring hemma och
packade väskan, väntade på pappa och kollade väderprognosser.
I dagens paket i adventskalendern stod det att vi skulle åka till Lisebergs julmarknad idag.
Och vad som som var ännu bättre var att vi efteråt skulle fortsätta ner till Malmö. Men skulle vi komma iväg?
Vädret såg hyfsat ut men det hade ju kommit en del snö dagarna innan. Skulle E6 vara okej?
Till slut bestämde vi oss för att vi i alla fall åker till Göteborg och marknaden
så att vi kunde se hur vägen var och sen bestämma om vi skulle fortsätta.
På väg in mot stan hamnade vi så klart i bilkö ett bra tag men
vad annars kan man vänta sig av Göteborg med omnejd?
Men vägen var helt okej att köra på så så långt inga större problem.
När vi parkerat och tagit oss in i parken började sedan det roliga!
Första stunden gick åt till att förundras över kaninen, karusellerna och alla lampor,
men denna glädje förbyttes allt för snart av Teas panikskrik.
Hon sade sig ha ont i händer, fötter, armar......
Inget som inte lite mat och socker kan råda bot på tänkte luttrade föräldrar
och traskade raskt in och beställde mat som barnen brukar önska sig.
Under väntan på maten upptäckte vi dock att hela Teas ansikte var täckt av mystiska utslag
som ett mellanting mellan blåsor och nässelutslag. Vattenkoppor, allergi eller vad?!?
Nåja nu skulle vi äta, trodde vi.
Tea slutade inte skrika länge nog för att stoppa mat i munnen och detta drog i sin tur ner Izas matlust
och drog även till sig en del blickar.
Åka karusell med en skrikande tvååring är helt uteslutet men kanske kunde vi distrahera med isshowen vi lovat att vi skulle se på och som lyckligtvis skulle börja när som helst.
Och när vi satt oss och lindat in henne i filtar började hon lugna ner sig....
....tills vi fick reda på att showen var inställd.
Nu hjälpte ingenting!
Det enda vi fick ur henne var att hon ville till bilen och åka
och vid detta laget var vi inte svårövertalade.
På vägen ut fick Iza gå och köpa godis och mysa lite extra,
stackarn som inte fått göra något vi lovat klagade inte ens.
Väl i bilen skulle vi bara avgöra om vi skulla köra hem eller fortsätta vidare. Efter en stund bestämde vi oss för köra en bit till och se att vägen var fortsatt bra, ännu var det ju inte försent att vända om det var så.
En stund föll det ett lätt snöfall men det gick hyfsat att köra och barnen lugnade ner sig så nu var det ingen återvändo vi skulle köra om än så lugnt det behövdes.
När vi kommit över hallandsåsen började vi höra mer och mer varningar om olyckor på en kortare sträcka innan Malmö och även att vägen skulle stängas av en stund. Vid det här laget var klockan mycket och barnen sov så vi kände ingen stress utan körde av vid en mack för att vänta ut avstägningen. Någon annan väg fanns egentligen inte att ta då det var dåligt plogat och efter en stund tyckte vi att vi lika gärna kunde börja rulla, hamnade vi kö fick vi ju vänta där. På vägen fortsatte varningarna att komma och när vi närmade oss körde precis två lastbilar av vägen. Till följd av detta började det bli kö på vägen och bilarna rullade bara precis framåt.
Och det var då det hände, det som gjort att vi tvekat in i det sista med att köra.
Vi blev påkörda bakifrån av en bil som kommit snabbt och inte fick stopp.
Flera bilar blev inblandade men som tur var kom alla ur bilarna i ett stycke.
Klockan var nu strax efter 2300 och polisen hade fullt upp med flera olyckor.
Därför dröjde det en stund innan den första polisen fick hjälp vid platsen men när den väl kom så hade vi även bilar där från brandkåren och ambulansen.
Efter att ha frågat hur vi mådde bestämdes det att min nacke skulle stabiliseras med krage och att jag skulle köras med ambulans till Lund. Johan och flickorna togs om hand av resterande personal och fick ambulansnallar innan dom fick sätta in bilstolarna i polisbilen och åka iväg med blåljus, något som var mycket spännande.
Efter att bilen hämtats med bärgare, jag röntgats och spenderat resten natten på sjukhuset fick vi äntligen andas ut hos mormor och morfar. Johan hade lyckats hitta alla julklappar i bilen och på motorvägen så nu fick vi vänta på att det blev kväll och vi träffa alla för att byta klappar.
Men huvudattraktionen för kvällen var ju ändå vår nya kusin Adrian och nog fick han oss alla att slappna av och mysa en stund.
Söndagen fick vi sedan ägna åt att ordna sådant praktiskt vi ännu inte hunnit med.
Bland annat behövde vi en ny vagn och ett sätt att ta oss hem.
Men vi hann även med att komma ut en liten stund och Johan följde med Johan och Jim på bio på kvällen.
Måndag förmiddag satte vi oss sen i en hyrbil för ta oss hem. På vägen stannade vi för att tömma bilen på lite saker och strax därefter rullade vi förbi olycksplatsen. En mycket märklig känsla kan jag lova.
Det gick inte fort upp och när vi kom upp till Göteborg var det hög tid för middag. Efter maten satte vi oss för att köra sista biten men vi kom inte så långt. När vi kommit ur tingstastunneln kräkte Tea ner hela sig, stolen och bilen så det var bara till att snällt stanna för att sanera och ta oss in på en toalett för att tvätta av oss och få på henne några kläder.
Det blev med andra ord ett långt avslut på en lång helg.
Men vad gör det när faktum är att vi kom hem alla tillsammans!
