Luciatåg
Ända sedan vi gick in i december har Iza och Tea sett fram emot luciafirandet.
Kläderna har hängt framme länge och sångerna övats flitigt.
Men vår lilla lussevaka fick inte riktigt den start som vi önskat.
Istället började den 12 december tidigt och hastigt.
Iza vaknade med magont och började springa på toaletten
och det var sedan hennes enda sysselsättning fram till eftermiddagen.
Vid tretiden fick hon äntligen i sig lite vätska och kräm och en liten stund senare somnade hon.
Naturligtvis var det bara att inse att något lussetåg på dagis och jobb skulle det inte bli,
men en lucia utan lussebullar kan vi ju inte ha.
Tea högg därför in i köket och såg till att vi knådat ihop en deg, format bullar och övervakat så att pappa inte snålat med russinen.
Under tiden fortsatte Iza att sova och sova och sova.
Faktum är att hon sov i ett sträck tills nästa morgon.
En mindre chock för föräldrar som annars mest tänker att deras barn gott kunde sova en stund extra!
En något större chock var det när det visade sig att hon vaknade törstig, hungrig, pigg som en lärka
och i princip utan något minne av dagen innan.
Så till slut fick vi en ganska mysig luciamorgon ändå med filt, saft och lussebulle i soffan
när vi tittade på det stora tåget.
Resten av dagen drog vi omkring hemma som vårt egna lilla lussegäng.
För nu har vi i princip ett helt eget tåg med Tea som lucia, Iza som tomte och Moa som pepparkaka.
Mamma får väl rycka in som tärna och pappa som stjärngosse så är det komplett till nästa år.
När pappa kom hem sent på kvällen satt alla uppe och väntade på att få gå upp och sjunga åtminstone någon julsång för farmor och farfar innan det åter var dags att krypa ner i sängen.
