Familjen Oxby

Ibland behöver man inte gå så långt för att komma riktigt riktigt långt bort.
Just denna dagen bestämdes det vid frukostbordet att vi skulle bege oss ut i jakt på djur.
Så döm om vår förvåning när mamma säger att både bilen och vagnen skulle stanna hemma.
Vart var det hon hade tänkt sig att vi skulle egentligen?
Jo, ut i "trädgården".
Okej, okej vi har ju lite trädgård att röra sig på och med snön borta och hästarna bortflyttade till ridskolan var det fritt fram att utforska hagarna och allt bortom dom.
Vi satte siktet på en kulle och väl framme fick vi lägga upp en taktik för hur vi skulle kunna bestiga vårt berg.



Det krävdes några försök men tillslut lyckades vi.



Uppifrån vår utskiksplats kunde vi bestämma nästa anhalt.
Kunde det möjligen vara så att det gömde sig några djur där borta i det höga gräset?!?
Efter en mödosam vandring fann vi svaret.



I gräset gömde sig massor av stora svarta spindlar.
Hjääääääälp!
Det var bara att lägga benen på ryggen och springa i säkerhet.
Längst ner i hagen väntade vår räddning, en ädel springare (denna dag kamuflerad till omkullvällt gammalt träd).



På tryggt avstånd från monsterspindlarna övade vi flera gymnastiska manövrar på hästryggen.



Vi matade honom med gräs så han låg snällt kvar tills vi var färdiga och istället till fots började följa den forsansde älven (diket) som delar hagen i två riken.
Var den för djup att ta sig över utan båt eller bro?
Enligt mamma var den åtminstone för djup att ta sig över utan gummistövlar.



Trots att vi kastade i rejällt med gräs och flera stenar lyckades vi inte locka till oss varken hajar eller fiskar.
Men vad gjorde väl det när vi en stund senare hittade en liten del av skatten som pappa berättat sagor om.
Flera stora stenar som glimmade av silver och glittrade som diamanter.
Pappa har ju sagt att skatten vaktas av drakar men just idag syntes ingen till så när vi hittade en lös sten bestämde vi oss för att ta med den hem.



På vägen hem spanade vi efter drakarna men istället såg vi fåglar, humlor, fjärilar, en kanin och en massa rådjursbajs.
Helt ofarliga krabbater alltså men för att vara på den säkra sidan är det nog bäst att vi håller ögonen öppna när vi är ute och leker från och med nu!