Familjen Oxby

Efter en förmiddag med städning och matinköp
gjorde vi oss iordning för en träff med Tilda och Teo.
Vi hade utlovat pannkakor,
så vi gräddade pannkakor till en mindre armé.
Solen sken så vi dukade fram allt utomhus.

När dom kom smaskades det friskt.
Och med sockerruset av sylt och glass i blodet fick alla vilda barn springa av sig i trädgården.
I ett oövervakat ögonblick fick Iza bittert se varför ingen låter henne ta i "snörena" runt hästhagarna.
Ett högt illvrål och mamma kom rusande till undsättning,
precis innan flickebarnet kunde räddas tog hon dock stöd av "snöret" igen.
Frågan är ju nu bara om hon är lika smart som hästarna i hagen och lyckas hålla sig borta från dom i fortsättningen.
Och bara tänk vad modig man blir med kompisar i närheten,
Iza har tidigare efter en miljon förmaningar (hennes mamma HATAR elstängsel) varit rädd för att gå till hästarna själv
men nu var hon inte ett dugg rädd.

Efter stötarna höll sig alla barn snällt runt sandlådan istället.
Lugnt och skönt för en harig mamma.
Lite uppäten sand, vurpor i det höga gräset, skrapsår efter närkontakt med asfalten och slagsmål om spadarna kan hon nämligen leva med!
(så länge det är på behörigt avstånd från elstängslet)