Familjen Oxby

Klockan är i skrivande stund lite mer än halv sju på kvällen och båda barnen har sagt god natt.
Eller på Izaspråk heter det gnatt men innebörden är ju den samma.
Större delen av förra veckan och början på denna har vi spenderat inomhus.
Anledning:
Stafettförkylning.
Basiluskerna har gått från den ena till den andra och så börjat om från början igen.
Så lååååång trååååkigt!
Speciellt för tjejerna som även när dom varit bättre har fått stanna inne med en däckad mamma.

Men några gånger har vi tvingat oss ut genom dörren.

Pappa åkte till trollhättan i lördags för att prova ut mc-ställ och vi hängde på.
Det gjorde resten av västsverige också och affären full när vi kom dit.

I söndags var det Karls konfirmationsdag och det kunde vi ju naturligtvis inte missa för någon feber i världen.
Så finkläderna åkte på och för att bli extra tjusig passade Iza på att locka håret.
Mycket fint blev det men det höll bara i 2 timmar trots en halv flaska hårspray =(
Får ta till permanent nästa gång =)
Vi kom till kyrkan i god tid eftersom vi var medvetna om att det var 58 konfirmander och därmed 58 släkter som skulle stuvas in i kyrkan. Kyrkan är stor, men kanske inte riktigt så stor. Vi fick sitta längs med väggen men vi fick i alla fall sitta. Många var det som fick stå eller sitta på golvet och några valde helt att vänta utanför.
Några bilder blev det naturligtvis inte på hela dagen då batteriet helt glömt bort att sig till laddaren.
Vet inte vad vi ska göra för att det att minnas sådana enkla saker.

Efter tvådagars försök att utrota förkylningen genom isolering,
(totalt misslyckat, det är ju isolering från varandra vi behöver)
vågade vi oss idag ner till parken för att leka och fika med dom andra.



Ett mycket uppskattat avbrott i hemmatristessen.
Iza fick äntligen träffa kompisarna och återfick mer energi än hon egentligen behövde
och Tea passade på att förtära sandlådesand, den är ju aningens godare än sanden vi har hemma.
Kanske tog dagens äventyr ändå ut sin rätt för som sagt redan en halv timme innan läggdags sov båda sött.
Så nu återstår det bara för oss att säga:
Gnatt!