Familjen Oxby

I en salig röra av bränt gummi, välpolerad lack, rost och
överförfriskade raggare
har vi spenderat en sen eftermiddag och tidig kväll i centrala Lysekil.



Överallt vimlade det av människor.
Året runt boende samsades med hemresta fd lysekilsbor och renodlade baddjävular.
På torget rådde familjestämning med bland annat hoppborg och sockervadd
men känslan blev allt mindre barnvänlig ju närmre strandpromenaden man kom.
I parken spelades det äkta rocka billy toner som fick tankarna att förflyttas till gamla folkparker och dansbanor.
Farligt nära vattnet trängdes alla som redan några timmar tidigare börjat ta sig några återställare för att minska
ångesten över minnesförlusten av kvällen innan.
Men alla vi mötte verkade vara på topphumör och den extrainkallade polisstyrkan hade till och med
tid med att stå utanför lekplatsen och köra med blåljusen för att imponera på småttingarna.
Klart dom måste ju utföra lite grundarbete för att behålla sin fan-club.
Som den småbarnsfamilj vi är
stannade vi inte kvar länge nog för att se om dom trevliga vibbarna höll i sig hela natten.



Kom igen katten, det svänger ju!



Iza är inte den som är den, dagen handlar ju faktiskt om motorfordon
och motorburen ungdom så det fick bli mc-tröja dagen till ära.



Vi får ibland höra att Tea har stora ögon
och när vi ser denna bilden får vi kanske hålla med, eller?