Familjen Oxby

I slutet av förra veckan åkte vi ner till malmö.
Vi kom fram sent onsdag kväll och torsdag morgon tog mormor hand om Tea medans
 Iza tog med sig sina föräldrar till sjukhuset.
Det kurrade i våra magar när vi steg in på öron/näsa/hals-dagkirurgi avdelning.
Iza skulle vara fastande och då sympatifastade även vi
men fjärilarna som flög omkring i maggroparna hjälpte nog också till att öka på allt muller och kurr.
Men om en liten Iza skulle behöva stickas, sövas och opereras så är det inte mer än rätt att även vi fick lida lite.
Detta var ju dagen då hennes fibrom (hudflik/"plopp") vid örat skulle tas bort.
Efter att vi pratat med läkarna och satt beövningssalva på händerna och fötterna fick Iza ta med sig sin pappa och byta om till andra kläder för att smälta in bättre i sjukhusmiljön.
Nappen och Plattis behövde dock inte göra något ombyte,
dom matchade redan alla andras kläder alldeles förträffligt.
Vilken tur att vi också tycker om grönt för det verkade vara allas favoritfärg på den våningen.


Ser  ni så fint pappa smälter in i möblemanget?

Några sista bilder på örat blev det också.
Man vet ju aldrig om dom har skrivit fel i journalen och råkar ta bort hela örat.



Nu kanske ni sitter och tänker att ska man inte ligga nerbäddad i en säng när man snart ska rullas iväg till operationssalen?
Jodå ni behöver inte oroa er!
En liten stund efter att denna bilden togs låg lilltjejen med huvudet på en kudde och fnissade högt.
Vad var det som var så roligt?
Den frågan kan vi ärligt talat inte svara på.
Men efter den lugnande förmedicineringen verkade det mesta var hur roligt som helst =)
Pappa fick följa med när sängen sedan rullades iväg in på salen.
Väl där inne lyckades vårt charmtroll få hela teamet att sjunga i väntan på narkosläkaren.
Dom var tydligen mycket bra på barnlåtar!
Något dom inte var lika bra på var att sätta nålen.
Som vanligt sprack kärlen =(
Så efter ett tag gav dom upp och bestämde sig för att söva med mask istället.
Fyyy inte alls roligt, varken för Iza eller pappa.
Pappa fick hjälpa till att hålla en rädd och smått panikslagen plutt.
Mina stackars älsklingar..........

Själva operationen gick snabbt och bra.
Efter drygt 20 min rullades hon sovande ut till oss igen
med en plopp mindre.

Någon timme senare kunde vi lämna sjukhuset för att frossa i mataffären.
Ytterligare några timmar och lite dans hos kusinerna senare var vi tillbaka för att undersöka några fler avdelningar.
Såret hade börjat blöda mer och mer så vi var rädda att något stygn hade gått upp.
Men barnakuten skickade vidare till stora akuten och öronspecialisten.
Allt för att komma fram till att allt såg jättefint ut!
Utrustade med nya strips och ett tjusigt plåster lämnade vi återigen sjukhuset bakom oss.
Sååååå skönt!

Inte åkte vi tillbaka dagen efter heller.
Nej, nej, nej istället gick vi till stan och lät vår omplåstrade hjälte göra en ny helt egen nalle.
Den fylldes med vadd, ljud och ett hjärta fyllt av kärlek!